LYCKHOLMS

Ofta ligger fabrikerna mitt ute i ett industriområde och man blir allt som oftast förvisad till personalmatsalen. Ofta har de långbord, skrikande mattanter och massor av folk som trängs. Ungefär som i ett fängelse.

I Qingdao i slutet av förra veckan fick jag en dos av hur det är att verkligen leva i Kina. Utrustad med ätpinnar och en plåt med små urgröpningar för olika små rätter fick man ställa sig i kön. Mattanterna slevade upp det man vill ha, och fort skulle det gå. Ingen betänketid. Det är bara att peka och hoppas på att det är gott. I värsta fall brukar riset gå att äta.

I dag var jag hos en leverantör i Suzhou där man hade tagit det hela ett steg längre. Engångspinnar i trä, soppskålar i plast. Över plåttallriken hade de trätt en plastpåse, vilket gjorde att när man var klar gick det snabbt: av med påsen och vips var det klart. Ingen disk! (Fast att äta på en plastpåse kanske inte är det lyxigaste...)

Andra dagen i Qingdao gjorde jag som de andra västerlänningarna med rutin: beställde mat Western style (På tallrik: kött och potatis)



//Hannes

När jag kom till flygplatsen i onsdags var flyget försenat på grund av vädret, ingen ny tid var satt. När de ca 1,5 timme efter att flyget skulle lyft började dela ut matkuponger, kände jag en viss oro. Fyra timmar efter ursprungstiden (22.00) lyfte vi och cirka en timme senare landade vi i Qingdao.

De röda flighterna är förseningar, jag var inte ensam om att vara försenad...


Det är väldigt viktigt att rätt personer sitter vid nödutgångarna på flygplanet. Först var det en äldre man och ett barn som satt vid en av nödutgångarna, men de fick byta med några andra som ansågs kunna klara av en ansvarsfulla uppgiften. De passagerare som satt vid dessa fick en särskild genomgång av flygvärdinnorna och uppmanades att läsa de orangea informationsblad som satt i sätet framför.  

Hannes åkte upp hit för affärer och jag bestämde mig att följa med, men kom med ett senare flyg. Verkligen inget jag ångrar, luften är frisk och sval! Torsdagen spenderades mest med att flanera omkring i regnet, utan något direkt mål. Gick längs med havet och kände brisen och bara njöt av att kunna gå utan att rinna bort. Det var/är sommar-Sverige-väder ute.



Försäljning längs havet; pärlor, pärlor, pärlor och snäckor

del av Beach nr 2 (tror jag) Finns totalt sex stränder här.



Efter att gått i några timmar hoppade jag på en buss som jag hoppades skulle ta mig till någon spännande plats. Det är aningens svårt att kunna läsa sig till var de ska då alla tidtabeller är skriva med tecken, dock visade det sig att de när man satt på bussen sa stoppen på engelska, precis som i tunnelbanan. På bussen frågade en gammal tant mig var jag kom ifrån och när jag svarade Sverige log hon, nickade och lutade sig tillbaka. Efter en lite stund knackade hon mig på axeln och frågade var Sverige låg någonstans. Sen pekade hon ut några platser som vi stannade längs, klappade mig på axeln, sa hej då och hoppade av. Jag satt kvar på bussen och hamnade till slut i gamla stan. Där det pågick vägarbeten både här och var. Kina är under uppbyggnad kan man säga och även här pågår det ett tunnelbane-bygge.



Gamla stan var väl trevlig och det kändes att stan inte är platt, utan lite ”kullig”. Jag lyckades gå i cirklar, då jag envist kom tillbaka till samma platser hela tiden.

Innanför ringen av män sitter fyra stycken och spelar kort.

Jag tröttnade och försökte hitta en taxi. Alla taxibilar var som bortblåsta! Till slut hittade jag en som tog mig tillbaka till hotellet.


Utsikten från hotellrummet på 32.a våningen

Qingdao är en trevlig stad och väldigt olik Wuxi på många sätt, men framförallt när det gäller naturen. Det är grönt och ligger vid kusten, men även husen ser annorlunda ut. Enligt Lonely planet kallar kineserna Qingdao för ”Kinas Schweiz ” och jag kan nog förstå hur de tänker där.  

Nu när det varit så varmt ute har Hannes lagt ner den superdressade stilen på jobbet (kostym + slips). Till för några dagar sedan har han haft kostymbyxor + skjorta. Nu har han kört enfärgade pikétröjor + kostymbyxor i några dagar. Idag vid vattenautomaten på jobbet var det en av kollegorna som uppmärksammade detta genom att klappa honom på axeln och kommentera förfallet...  

När jag hade min lektion i torsdags pratade jag och min lärare lite om barn och äktenskap. Hon och hennes kille gifter sig i november i år. Jag frågade om bröllopet blir litet eller stort, varpå hon svarar att kineser ALLTID har stora bröllop med många gäster. Jag frågade hur många gäster de skulle bjuda och fick svaret 500-600 ungefär, kanske fler! Här i Kina är det här med kontaktnätet och Guanxi väldigt viktigt och därför bjuder man människor som man ibland aldrig träffat (mormors grannes dotter t.ex.). Detta för att inte förlora någon i nätet. Man bjuder grannarna man har, annars slutar de hjälpa dig, t.ex. tar de kanske inte in din tvätt om det börjar regna ute. När man planerar att gifta sig är det viktigt att partner är godkänd av föräldrarna, annars är äktenskapet inte möjligt. Även om föräldrarna inte själva väljer barnets partner är det otroligt viktigt att de är godkända. När man sedan valt sin partner flyttar tjejen in hos killen och hans föräldrar. På bröllopet är det sedan mannens pappa som får hålla tal, inte tjejens.

Jag frågade om det här med barn, om man ska vara gift innan man skaffar barn, och ja det ska man. Hon sa att det är många tjejer som gör abort för att 1) de är för unga och 2) de har inte råd att gifta sig.

Rätt ofta känner jag mig lyckligt lottat som är född i Sverige där man för det mesta får välja själv och där vi har det sociala skyddsnätet som gör det möjligt.

Dagen har spenderats i Shanghai där det shoppats på F-market och druckits Afternoon tea på Peninsula alldeles vid The Bund.

Dagen har varit svettig kan man säga. Det är inte så att man känner sig som den fräschaste på jorden när man knallar runt i Jiangsuprovinsen just nu. Gradantalet ute är ganska högt och det är inte många som inte är svettiga och vissa är det mer än andra.