LYCKHOLMS

Igår köpte jag en ny huvudkudde. Fastnade för "Buckwheat Healthy Pillow"

Tydligen är bovete enligt <ben cao gang mu> "sweet cool - natured drugs without toxicity" Kudden är fylld med bovete och elastiska fibrer.

Enligt texten på förpackningen kan kuddar som innehåller bovete förbättra synen. Jag väntar med spänning på att synen skall förbättras och att glasögonen så småningom är ett minne blott.

När vi kom hit var det mango, sen var den ananas nu är det


Vattenmelon

Kvällens klädkod är summer casual och funny hat

Vi bidrar med




Regnet har gett med sig och det ser nästan ut som att solen har lyckats tränga genom molnen med en stråle
eller två.

Dagen bjuder på lite regn idag, vilket är ganska skönt med tanke på de senaste dagarnas värme.
Sen känns det lite mer motiverande att sitta inne och jobba med tentan när vädret inte är så kul ute.



Hoppas dock att det är uppehåll i morgon, för då är det sommarfest med internationella klubben.
Då blir lite grillning och live musik.

Vissa dagar har genom en händelse blivit speciella, kan vara både bra och dåliga.
Den 28 maj kommer alltid att vara en speciell dag för mig, men kanske inte på ett
sådant sätt som jag velat.

Idag sänder jag mina tankar upp till himlen och känner en stor saknad.


freedigitalphotos

Idag kom det ett brev som skulle kommit för cirka två månader.

Anledningen till förseningen


Men jag är glad att det äntligen hittade hit!




Fint födelsedagskort med örhängen i.

Tack Monica m familj!

Jag har mottagit min hemtentamen i Arbetsrätten och har således påbörjat
min tentavecka. Dags att sätta den inhämtade kunskapen på pränt.

Vad vi har märkt verkar Kina till stora delar vara ett kontantsamhälle. Det finns de som betalar med kort, Unionpay, men man ser även många som betalar med kontanter, speciellt då många handlar på olika former av marknader. För oss utlänningar blir det automatiskt kontanter då VISA-kort sällan accepteras, speciellt inte här i Wuxi. I Shanghai kan man i större utsträckning betala med sitt VISA.

Sedlarna finns i valörerna 1,5,10,20,50 och 100 yuan samt 1 och 5 jiao

Mynten finns i valörerna 1 och 5 jiao samt 1 yuan. 1 jiao motsvarar 10-öringen vi hade i Sverige

och 5 jiao motsvarar således 50-öringen.

 

Då 100 yuan är den största valören innebär detta att sedelbuntarna blir ganska rejäla. Medan jag och Hannes försöker smyga lite med våra pengar när vi ska ge dem till varandra ute på stan ser man här och var kineser som slänger runt med sina sedlar och viftar med tjocka rullar med 100-lappar.

Överaskning till min man

När man kommer till ett nytt ställe lägger man lite extra intresse och vikt vid det som avviker från det man är van vid. När vi kom till Wuxi, reagerade vi på att människorna här gick omkring i pyjamas. Vi såg vuxna män och kvinnor traska omkring i vadderade pyjamasar prydda med stora nallar eller annat motiv mot färgglada bakgrunder på shoppingcentret eller lite var stans. När vi var i Beijing såg vi samma fenomen, man gjorde små utflykter med pyjamasen på

I och med Expo i Shanghai kan man läsa om Kina och just Shanghai lite extra just nu. Läste bland annat om pyjamastraditionen i Shanghai i det senaste numret av Liberal debatt. Där lyfte de fram några olika anledningar till varför pyjamasen, som för mig och många andra är något man använder i sitt hem, blivit ett plagg man bär offentligt.

 

♦ Under lång tid och på vissa platser fortfarande bodde/bor man i hus med delad toalett och kök. Det privata och offentliga flyter ihop.

♦ Förr var pyjamasen en form av statussymbol, det var fint att ha kläder som var till att bara sova i/ ha två uppsättningar av kläder.

♦ Vid pyjamasens introduktion i landet medföljde ingen introduktion om användningsområdet för plagget.

 

Det har skett förändringar i Shanghai i och med Expo och stan har snyggats upp i en rasande fart. Tydligen gäller det även pyjamas bärarna. Det finns volontärer i Shanghai, även kallade ”pyjamaspoliser” med uppgift att vänligt be de som bär sin pyjamas offentligt att gå hem och byta.

Dagens väderstatus är enligt följande




Därför blir det studier utomhus i dag.

Nu när sommaren närmar sig har jag även lagt märke till att exponeringen av gurkor ökat och man äter gurkor som om det vore glass. Idén är ju genialisk.
Du får i dig vatten fast att du inte tänker på det, har något att knapra på samt att det är nyttigt = bara fördelar.

Ibland kan det kännas som att man inte är så långt bort från hemma som man faktiskt är

En tanke när man flyttar utomlands är kanske att man har chansen att utveckla sin engelska. När man flyttar till Kina är det snarare tvärtom. Din egelska kan ta ett steg tillbaka. Många gånger kan du inte kommunicera alls genom din engelska och när du väl kan det får du ofta bryta ner den och till och med säga fel för att de ska förstå. T.ex. när Shirley var här och skulle hjälpa mig med tvättmasinen var jag tvungen att kalla vattenslangen för "pipe" för att hon skulle förstå. Men som med allt annat så finns det såklart undantag, det bor trots allt väldigt många människor i det här landet, det får man inte glömma.

Det mesta brukar lösa sig med eller utan engelska. Idag fick jag förresten användning av en mycket användbar fras jag lärt mig på mandarin: Wǒ bù dǒng- Jag förstår inte. När jag var påväg för att träffa en kinesisk bekant (pratar bra engelska) ringde det plötsligt på dörren. Där stod mannen från management office som fixade tvättmaskinen för ett tag sedan. Det har hänt några gånger att han ringt på och pratat med mig för att sedan utan ett ord gå därifrån. Intressant man det där. Idag var det samma sak pratade på tills jag sa att jag inte förstod, då ringde han ett samtal på mobilen och gick sedan.

En bra sak gällande min engelska är i alla fall att jag nu har två bekanta som har engelska som modersmål. Det är fantastiskt att prata med någon som förstår var jag säger och det är underbart att prata med någon där jag förstår vad de säger.

Igår var jag och en tjej jag träffade på lunchen på Expot i Shanghai. Det hela bestämdes hastigt och lustig i onsdag. Vi köpte tågbiljetter och försökte sen få tag på biljetterna till expo. De är slut (?) fick vi till svar. Är de slut till imorgon? Ja. Biljetter till Expot kan inte ta slut till "vanliga" dagar. De vanliga biljetterna har nämligen inte skrivna datum på sig. Två timmar av jakt resulterade i inga biljetter. Vi bestämde oss för att åka till Shanghai och pröva lyckan där. Hade hört att köerna var sjukt långa vid expoområdet och väntade att vi skulle få köa i minst en timme för biljetten.

När vi kom till Shanghai skulle vi hitta till linje 3 och 4 med metron. Gick in på en liten liten turistbutik. Frågade hur man kom till metron och passade samtidigt på att fråga om de sålde biljetter till Expot. "ehh Ja..." svarade tjejen och tittade på oss som om hon tänkte "Dumma dumma utlänningar..." Biljetten fixad! En dagsbiljett kostar 160 RMB. Vill man titta lite mer på de olika biljettyperna kan man titta här

Hoppade på metron och åkte ut till området. De har vidtagit ordentliga säkerhetsåtgärder vid entrén och det hela påminner om en flygplats. Du får inte ta med dig vattenflaskor eller tändare, får gå igenom en båge och scanna din väska. Det hela flöt på och på fem minuter var vi inne på området.

Den kinesiska paviljongen, som förövrigt är bland de kanske fem procenten som
har färg på sin paviljong.



Vi tittade på en liten parad

Svenska paviljongen och de som köade för att komma in. Vi köade inte. Vi körde upplägget
att bara gå in på de paviljonger utan lång kö eller där kön rörde sig snabbt. Resultatet blev
att vi gick in i Argentina, Afrikanska paviljogen, Karibien, Indonesin och Nya Zeeland.


Den klassiska posen. När kineserna tar kort på varandra använder de
sig av två poser, den ena enligt ovan. Den andra är att de tar kort posande
framför en blomma eller liknande och håller handen över eller under så det
ser ut som att de har blomman i handen.

Thailand hade nog den finaste pailjongen.

På expot kan man köpa ett häfte som ser ut som ett pass. Ett Expo 2010 pass. Varje
paviljong har en stämpel. Folk var helt galna och sprang omkring för att få sina stämplar,
vissa struntade i passet som jag tror kostade 200 RMB och stämplade på sina kartor över
området.

Expot är galet stort, vi var där i sex timmar och såg hälften av området. Då tillbringade
vi i stort sett ingen tid med att köa in till paviljongerna. Det ett flertal restauranger på
området och du kan välja mellan det mesta. Vi körde på turkiska wrap och kycklingspett.

Som en vän här sa ska man nog göra sin "hemläxa" över expot och göra upp en rutt innan
om man har speciella saker man vill se.

Vi var dock nöjda och glada över att ha varit där.

Idag var jag på gratis lunch med internationella klubben. Lunchen serverades på Doubletree by Hilton Resort Wuxi Lingshan hotel som ligger ca 40 minuter från stan. Vad jag förstod så öppnade hotellet i höstas/vintras. Hotellet var väldigt fräscht och snyggt och låg vackert vid Lake Taihu.


När vi anlände fick alla varsin kaka


gruppen

utsikten från badkaret i ett av hotellrummen vi var in i

här serverades en god och fräsch lunch

Att sopsortera är ingen stor grej här i jättelandet. Inte bland de "vanliga" människorna i alla fall. I Sverige är de flesta vana vid att skilja mellan plast,glas,papper m.m. Det finns återvinningsstationer lite här och var och att sortera sitt avfall är något som de flesta gör.

Här jobbar man inte med att sortera avfallet i färgglada byttor för att sedan med ett
leende på läpparna skutta ner till soprummet som innehåller X antal tunnor att stoppa
grejerna i. Jag kan bara tala för hur det sker i vårt hus, men skulle tro att det är liknande
på de flesta andra ställen här i stan.

soporna från lägenheterna hamnar här. På varje plan finns en liten soptunna som en
av städerskorna tömmer varje dag.


Det som töms på våningarna hamnar här. Jag tror att hon sorterar ut plast, men är inte
100 på det. Hur som helst känner jag att det nog inte är det trevligaste jobbet att stå där,
med tanke på att ALLT avfall hamnar där. Matrester, toalettpapper (man får ju inte spola
ner pappret här), konserver, plast och allt annat som människor slänger. Sen lite värme
på det.

Vi tar ett litet steg och har startat en skilj-på-plast-och-papper samling i köket.

Man kan se förändringarna i trädgårn här ute, eller är det en mindre anlagd park?
Djurlivet har utökats och det är lite andra växter som blommar. Bjuder på lite av
de arter (gamla och nya) vi har där ute.


Mini sköldpadda. Ytterst folkskygg.

Fluga

Karp (?)

Groda/padda

planterad näckros eller liknande växt. Man kan ana delar av krukan den är planterad i

Blomster

Fix i trädgårn. Mannen med trimmern släppte den inte för en sekund när han gick där
och rökte.

Fix med vattenfallet.

Nu när vi bor i Kina känns det inte försvarbart att dricka te på påse och dessutom från märket Lipton. Nej när man bor i mittens rike som har te som nationaldryck får det vara slut på påste. I Sverige föredrog jag löste framför påse, och jag hade en del sorter. Så varför ändra på det? En annan anledning till att ändra på det är ju den nya tekannan. Har man en tuff kanna bör man ha ett tufft te. Så idag kör jag på krysantemum + något grönt gräs som jag köpte i mars. Nackdelen med teet är att blommor och grönt åker in i munnen. Visst jag skulle kunna använda en sil, men då får det ju inte dra som det ska.

Hade tänkt köra på en tredje bild där jag dricker teet, men hoppade den.

 

Ja jag har ju en del att tänka på när det gäller te...

 

Det blev inköp av lite böcker i helgen. Då jag sett BBCs version av Stolthet och fördom x antal gånger var valet givet. Jag börjar såklart med Pride and Prejudice.


Färgerna återges inte så som de verkligen ser ut, men det är ett smakprov av mina nya byxor. Ett par härliga, luftiga byxor i haremsmodell. Min ack så färgskygga man mumlade något om att "ja jag kommer inte gå bredvid dig i alla fall" 


Vad är väl en shoppingtur utan att köpa en väska? Det blev faktiskt två, men den andra är mer till för övrig shopping. Det är en såndär väska som var och varannan springer omkring med, men som inte är särskilt fin. Jag har tidigare sagt till mig själv att aldrig köpa en sådan, så vad gör jag?


Det dyraste i shoppingkorgen blev denna tekanna med matchande tekoppar. De kommer från UrbanTribe. Som förövrigt har en fantastisk introsång på sin hemsida. Det finns två butiker i Shanghai, en på Taikang rd och en på Fuxing rd (west), båda i French concession. Vill man tokshoppa billiga saker är detta ingen butik man ska söka sig till, men det finns många fina saker att titta på och titta ja det är gratis.   

Sen köpte vi lite örhängen, pennor och klockor.

Åter i Wuxi. Blev endel kända platser i Shanghai och några lite mindre kända.

Ett av de mindre kända var Egghead bagels som var ett bra sälle. Hade några olika sorters bagels, pålägg och kombinationer av dessa. 



Ligger på Shaanxi rd (N) strax norr om Beijing rd (w).

lite weekend i Shanghai.



Kommer tillbaka i morgon

Gårdagens "Explore Wuxi" gick till Hong shan Museum. Det är en gravplats som upptäcktes under 2000-talet och som härstammar från Wu och Yue kulturen.


Vår lilla grupp + guiden


Porslin som hittats vid utgrävningen

utgrävd grav

fortsättning av graven.

Efter museumet blev åt vi lunch ihop. Det blev Hot pot


Man startar med en bas. Vi valde en mild.

Sedan beställer man in vad man vill ha i den. Vi beställde in lamm,
biff, tomat, krabbkött, svamp, potatis, dumplings, nudlar, små ägg och
mängder med olika grönsaker. Sedan vevar man runt med slevarna och
plockar antingen med sina ätpinnar eller slevarna vad man vill ha.
Hot pot lämpar sig extra väl att äta på hösten/vintern då det är svalare ute.
Sen finns det ställen där man får sin egna lilla gryta att lägga ner grejer i,
vilket kanske lämpar sig bättre om man har släng av bacillskräck.

Dagen bjuder på äventyr. Ska på "Explore Wuxi" med Wuxiklubben.



Utflyktsskorna på!

Ibland kan små saker bli uppblåsta och förvandlas till något mycket större. Så känner jag att det har blivit lite med tvättmaskinen. Det känns nästan som att den har blivit en följetång här. Hur som helst är den fixad nu. Ingen läckande slang någonstanns.



Shirley kom hit i onsdags och väntade tillsammans med mig på mannen från management office. Vilken scen när han väl kom. När jag vred på vattnet ute vid maskinen började det inte läcka och de blev båda två fundersamma på om det här verkligen var något som behövde åtgärdas. Förklarade att det inte är förrän maskinen tvättar som det läcker. Då säger de åt mig att tvätta något... ok? Stoppar in en skjorta på kortprogrammet. När de ser att det läcker stoppar de maskinen. Jag säger att skojortan är ju däri. Jaja säger Shirley och pekar på märket där det står: "For safety reasons: Before opening the door, you must switch off power and wait for minimum 2 minutes" Förklarar att det INTE gäller när maskinen är full med vatten. Hon rycker på axlarna och säger: Du kan fortsätta programmet när slangen är bytt. Under  tiden har mannen som ska fixa till det hela slagit av vattnet och står nu och karvar med en sax i slangen. Diskussionen dem emellan är högljudd och jag bestämmer mig för att lämna rummet. Efter en stund kommer Shirley till mig och säger att vi ska åka och köpa en ny slang. När vi kom tillbaka satte hon dit slangen, det var onödigt att vänta på att mannen skulle komma tillbaka. Hon väntade på att maskinen skulle skölja. När det verkade som att det inte läckte tackade hon för sig och åkte hem.

Saker och ting ordnar sig, kanske bara inte på samma sätt som jag är van vid. Inga problem!

Dagens förmiddag veks till ärenden. Ja att gå ut på stan för att fixa saker och ting. Vi har förflyttats från den vana miljön där man bokar/köper biljetter och betalar räkningar över internet till Wuxi där man fysiskt tar sig runt för att fixa detta. Visst används internetbank, men inte i lika stor utsträckning som hemma har vi förstått. Det som hemma skulle tagit tio minuter tog istället tre timmar. Visst det kanske tar längre tid, men det är samtidigt lite mysigt att betala sin telefonräkning över disk, gå till skräddaren och hämta ut skjortor och ja köpa tågbiljetter på plats. Hemma är vi vana vid att kunna gå genom en affär utan att behöva säga något alls. Det mesta som ska inhandlas kan beställas via internet. Men här funkar det inte så. Ett exempel är gasräkningen. För att överhuvudtaget få räkningen måste man åka till gasbolaget, väl där har man två val; antingen betala på plats eller ta med sig räkningen hem och betala över internet.

Idag trillade det in ett födelsedagskort till Hannes.



Thanks från Hannes to Annso och Classe

För några veckor sedan fick vi reda på att Hannes chef i Kina skulle till Västerås. Om någon vi känner handlade erbjöd han sig att transportera hit saker som vi ville ha från Sverige. Idag kom Hannes hem med sakerna.

Beställda varor:



+ en kursbok och huvudvärkstabletter.

Överaskningsvaror:

Kärlekslapp (okej, Hannes fick en han också...)

Kex till Hannes

Kex till makarna

Thanks M & P!

För några veckor sedan när vi var i Shanghai mötte vi ett svenskt medelålders par inne på en Eccobutik. Kvinnan var frustrerad och frågade expediten efter en större storlek, storlek 40. Expediten log och svarade nej, varpå kvinnan utbrister på svenska: ”Skratta inte åt mig! Jag är inget MONSTER! Jag har bara större fötter” De önskar oss lycka till och lämnar butiken. Jag vände mig till Hannes och sa att det inte är så konstigt att de inte har större storlekar då de 80 % säkert snittar på storlek 36. Vi hade en mycket insiktsfull diskussion gällande detta och det var ju självklart. Små fötter lika med små skor.

 

Det hela föll i glömska tills i lördags. Ja då var det min tur att köpa skor. Då jag till min förtret ”begåvades” med storlek 41 i skor har hela mitt skoliv varit ett nödvändigt ont. Hittills i Kina har jag köpt skor som är unisex, alltså både för herrar OCH damer. I lördags var jag ute efter något mer damigt. Hittade en snygg sandalliknande historia i storlek 37. Frågade expediten om en större storlek varpå hon utropar: Méiyǒu, Méiyǒu, Méiyǒu (= nej) I tanken färdades jag tillbaka till jag var 11 år hade 40 i skostorlek, skulle köpa skor till skolavslutningen och bara ville kapa av tårna. Nedstämd som jag var gick vi och köpte varsitt par flipflop (unisex) istället.

freedigitalphotos

 

Något som känns tryggt är att jagi alla fall har vinterskor i rätt storlek.

I fredags pratade vi med Shirley om att slangen till tvättmaskinen läcker och att en dörrknopp i lägenheten sitter löst. Shirley meddelade oss att det skulle komma någon för att fixa det om cirka 10 minuter. Tio minuter blev till en timme som blev till fyra. Vi bestämde oss för att vi inte kunde sitta här och vänta hela dagen, så vi gick ut. I morse mailade vi Shirley och sa att de inte kommit hit för att fixa det vi bad om.

 

För en liten stund sedan ( 13.30) knackade det på dörren och där stod mannen som fixade maskinen förra gången. Han pratade med mig på kinesiska samtidigt som han gestikulerade i luften. Jag brukar kunna förstå, men idag gjorde jag inte det. Tog min telefon för att ringa Shirley för översättning. Inget svar. Fortsatta ”kommunicera” med mannen som efter en liten stund tittade upp på lägenhetsnumret skakade på huvudet och gick därifrån.

 

Jaha vad gör man?

Jag som tidigare tyckte det var lite fånigt att springa runt med ett paraply så fort solen visade sig har tänkt om. Jag upplever inte värme över +25 som något direkt positivt och dras då och då med värmeutslag. Att då införskaffa ett paraply med UV-skydd kändes plötsligt inte som en dum idé.

Grattis Chris på födesedagen!


freedigitalphotos

Efter att förvirrat letat efter busshållplatsen lyckades jag komma ut till universitetet. Jag trodde i min enfald att busshållplatsen till skolan skulle ligga på andra sidan av vägen än den jag hoppade av förra veckan. Icke. Det är vid samma hållplats som jag ska hoppa både på och av bussen.


Lektionssalen där jag idag övade uttal och lärde mig några olika matord samt att räkna.

När man räknar:
Det kan nog vara aningens klurigt att komma ihåg hur man säger de olika talen. Nedan följer några exempel.

shí liù
(10) (6) = 16

liù shí
(6) (10) = 60

liù shí yi
(6) (10) (1) = 61

yi bai ling èr
(1)(hundra)(0)(2) =102



Från dörr till dörr tar det cirka 1,5 timme (buss + gång) och lektionen är två timmar. Tidsmässigt blir det nästan som att jobba.

På riktigt är det roligt och dagens lektion kändes mycket bättre än den förra.

Nu ska jag snart ge mig av till min andra lektion ute på universitetet. Det har regnat fram till nu, så det blir en promenad till bussen.

För vem vill lägga 40 RMB på taxi när man kan ta bussen för 2?

När vi kom hem från Beijing hade vaktgubbarna brev till oss. Däribland fanns det kuvert med dessa i.



Tack familjen Persson!

Guava.




Omdöme: Konsistensen närmast skalet är lite sträv och påminner ett päron. Har en söt men samtidigt syrlig smak.
Betyg: LL LL LL LL (4/5)

Söndagen

Mao Zedong skall ha sagt: Han som inte har klättrat på muren är inte en riktig man.

 

Nu känns det skönt att tillkännage att vi båda är riktiga män. På söndagen tog vi oss alltså till muren. Vi ville åka till Sīmǎtái, som är en del av muren som inte är lika restaurerad som Bādálǐng och heller inte lika välbesökt. Vi lyckades dock inte ta reda på hur vi skulle komma dit. Vi köpte istället biljetter till en tourbuss. Biljetten kostade 100 RMB och inkluderade resan till och från Bādálǐng och inträde (40 RMB). Vi ville ha en tour som inte gick till Minggravarna och frågade efter en som ENDAST gick till muren, visst svarade kvinnan bakom disken och gav oss biljetterna. Istället för gravarna hamnade vi på någon Jade fabrik som sålde diverse föremål av Jade. Stället var roligt i fem minuter resterande 65 satt vi i den lilla skugga som fanns och väntade.

 

Det tog oss 2,5 timme att ta oss från centrala Beijing till Jade-stället. Därifrån till Bādálǐng tog det oss 3,5 timme. Tre av dessa stod vi i stort sett stilla. Det var sådana köer att trafiken stannade av. Bussens AC fungerade delvis och nådde inte oss som satt längst bak i bussen. Det var riktigt varmt.

 

När vi kom fram till muren kom guiden som bara pratade kinesiska och sa något som innehöll orden fyra och sex. Jaha tänkte vi. Bussen kör lite längre fram och släpper av några som springer upp mot muren, men alla går inte av och vi sitter kvar. Sen visar det sig att linbanan stänger kl 16. Vi var där fem i. Några på bussen drar i oss och knuffar fram oss mot biljettluckan och pratar snabbt på kinesiska. Budskapet går fram, vi måste köpa biljetter till linbanan. Biljetterna till linbanan kostade 60 RMB t.o.r. Kön till linbanan var lång men som vanligt går det fort att ta sig fram. Vi hoppar in i en liten vagn och åker iväg. Vagnen är lite ryckig och har en ganska hög hastighet. Jag blundar, andas och håller hårt i inredningen i vagnen.

Linbanan var inte min favorit. Landskapet kring muren är annorlunda och intressant. Man bör vara vid god hälsa när man besöker muren. Trots att Bādálǐng till stora delar är helt restaurerad är det en utmaning att klättra runt på den. Vissa delar är väldigt branta och trappstegen är på vissa ställen ganska höga. Bādálǐng är väldigt turistigt och på vissa ställen av muren ser du knappt muren på grund av alla turister som är där. Jag tror nog att andra delar av muren såsom Sīmǎtái och Jīnshānlǐng ger en mer äkta upplevelse. Nedanför muren där alla bussar väntar finns det gott om försäljare och souvenirer. Det säljs även vatten, kex och annat. Ett tips är dock att bunkra upp med förnödenheter av detta slag då det är ganska pricey där.

Jūyōng Guān som är den del av muren som är närmast Beijing.

Jūyōng Guān

Vi lämnade Beijing 9.00 och kom tillbaka 20.00. När vi kom tillbaka gick vi upp längs Wangfujing Avenue (Wangfujing Dajie) som är en gata med blandade affärer. Målet var att hitta Donghuamen nattmarknad. Det gick inge vidare och vi gav upp. Vi tog tunnelbanan tillbaka till hotellet. I Beijing kostar tunnelbanan 2 RMB.

 

Måndagen:

Vi checkade ut från hotellet (852 RMB = 3 nätter) Home Inn som vi bodde på är ett lågprishotell som det finns gott om i hela Kina. Hotellet var rent men slitet och hade väggar samt inredning i klara färger. Sängen var hård och vi övervägde att byta hotell, men beslutade oss sedan för att bo kvar.

Efter att vi checkat ut åt vi en brunch och tog oss sedan till Flygplatslinjen som är i anslutning till tunnelbanestationen Dongzhimen. Tåget ut till flygplatsen kostar 25 RMB och tar ca 20 minuter om du ska till terminal 3. Flyget var försenat. Vi landade i Wuxi kring 16.00 och kom ut till fuktig värme. Termometern hemma visade på +30.5 grader och höll sig så ett par timmar framåt och sjönk sedan till +24.

I helgen var det storhelg (Labour Day) och många kineser tog ledigt en dag eller två extra för att kunna vara hemma med familjen. Vi valde att åka till Beijing. Flyget skulle gå 19.35 och eftersom det var storhelg bestämde vi oss för att åka lite tidigare till flygplatsen. Vid 17 gick vi ut och försökte få en taxi och en halvtimme senare hade vi en. Taxichauffören var en hyfsat ung kille med pilotglajjer och visade sig ha sina egna knep för att komma förbi trafikköerna. Han började med att ta snabbfilen aka cykelbanan, gick sedan över till att åka i den vanliga filen. När det blev kö svängde han ut i svängfilen där det var tomt och körde sedan fram till rödljuset och gasade på och tillbaka in i rakt-på-filen igen. Vi kom till flygplatsen ganska fort. Allt gick bra tills vi hade boardat planet, då blev vi sittande i 1,5 timme på grund av trafiken i luften. Detta resulterade i att vi missade vårt tåg in till stan och var tvungna att ta en taxi. Som vanligt var vi inte ensamma, utan köade tillsammans med många andra. Vi kom till hotellet (Home Inn) runt midnatt och checkade in. Inga problem. Vi satte oss på sängen: stenhård. Den natten blev inte många timmars sömn. Vi hade tänkt åka till muren på lördagen men bestämde oss för att inte göra det.

 

Lördagen:

 

Lördagen bjöd på stekande sol och 25-30 grader. Tempot var lugnt och vi strosade runt kring Himmelska fridens torg. Torget i sig är inte så speciellt, det är ganska stort men inte så mycket mer. Det är dock välbesökt. Då det var storhelg var tunnelbanan Qianmen avstängd och taxibilar var inte tillåtna i området.

Det kom fram en man och frågade om vi kunde ta kort, vi trodde att vi skulle ta kort med hans kamera på honom och hans kompis men nej. Han ville ta kort på mig och hans kompis. Vi skulle så klart ha tagit kort vi också men förstod det knappt förrän det var taget och männen var borta.

 

Efter lunch gick vi till Förbjudna staden som även den var välbesökt. Inträdet går på 60 RMB. Sen kan man hyra en audio guide för 40 RMB (+ deposit 100 RMB) Guiden finns att få på svenska! Förbjudna staden är gigantiskt med enorma byggnader och torg. Vi gick runt i 2,5 timme och såg hälften ungefär.

På kvällen gick vi Qianmen Avenue (Qianmen Dajie) ner och bara tittade.