Senaste veckan
Fredagen spenderades i Shanghai där vi besökte:
Yuyuan garden


Tygmarknaden som består av tre våningar med tyg och tillbehör

Vi åt lunch


dumplings med räkor grönsaker med vitlök


kycklingdumplings ångade bullar med fläsk och grönsaksfyllning
Efter lunch gick vi längs the Bund

och avslutade med Peoples park

Lördagen spenderades i Nanjing vår provins huvudstad samt Kinas förra huvudstad



Vi gick längs vattnet till en del av stadsmuren och besökte sedan templet bredvid.
Nät vi gick längs vattnet frågade två tjejer om de fick ta kort med oss. De gick bakom oss en lång stund och viskade till varandra innan de fattade mod och frågade. De började med mig och fortsatte med Hannes. En av tjejerna fnittrade och sa att han var väldigt stilig samtidigt som hon tog ett ordentligt tag om armen på honom. När vi trodde vi var färdiga utbrister den ena: "That one!" och pekar på Karin, och så togs det några fler kort.


Dagens dag har spenderats i Shanghai med lite Taikang Lu, F-market och brödshopping.
Imorgon blir det Hong Kong för mig och Karin
Tåg
Hade vi missat tåget hade det kunnat bli svårt att få biljett till nästa avgång. I Sverige, om man åker mellan Uppsala-Stockholm, Västerås-Stockholm m.m. köper man biljett och hoppar bara på tåget, här köper man en platsbiljett och det finns bara ett visst antal biljetter på varje tåg.

Vägbrunnar

Har sett de som är värre, men bilden ger en hint.
Musik - godis för kroppen

Ok, jag sitter ensam i vardagsrummet, men känslan är densamma.
Jag har nämligen inte riktigt tid eller lust heller för den delen att hålla på att vara sjuk. Imorgon åker vi till Shanghai och njuter lite och söndagen är vikt till sociala aktiviteter både på distans och här i Wuxi samt uppfixning av residenset nu när det vankas besök.
Nedräkning
Idag är det fredag, imorgon är det lördag, sen söndag och sen, sen är det MÅNDAG. På måndag kommer vår vän Karin till Kinaland och sätter lite guldkant på tillvaron.
freedigitalphotos
Trafiken
Jag vill se mig själv som en äventyrare, men med undantag när det gäller vissa vattenaktiviteter, höjder och det faktum att jag egentligen är lite av en fegis.
Att krydda tillvaron med lite spänning och äventyr är egentligen inte särskilt svårt här, man kan till och med göra det så lätt för sig att man bara går till posten eller tågstationen. Att korsa en gata kan nämligen sätta lite spänning på tillvaron. Bilar kör från alla håll (ibland känns det väldigt ologiskt), de tutar, har halvhög hastighet och bromsar inte in. Mitt i det ibland upplevda kaoset står vi. Regelbundet svischar en ljudlös el-moped utan lyse förbi med endast centimetrar tillgodo från antingen mig eller en bil.
Häromdagen gick det upp för mig att jag verkligen utvecklats ett trafik(o)vett som måste vänjas av. Att gå mott rött och hamna mitt ute i korsningen med bilar från alla håll är inte särskilt bra. Det fungerar på något konstigt vis här, men i Hong Kong och Singapore funkade det inte. Jag är nöjd med att jag inte kör bil och därmed lagt mig till med det körsättet. Det skulle kunna leda till tråkigheter hemma i Sverige. Här tänjs det lite på trafikreglerna och att lägga sig tvärs över vägen för att byta fil är inga konstigheter inte heller att använda cykelbanan som en extra fil då det är mycket trafik och man har bråttom
Höstglädje
Det finns dagar som är tråkiga, det finns dagar som är mindre tråkiga, det finns dagar som bara är och det finns dagar som är fantastiska. Veckan hittills har varit fantastisk. Jag har varit på ett strålande humör och haft ett leende som gått från ena örat till det andra. Jag har en hinna över ögonen som ger allt ett rosa skimmer. Ibland kan gott om tid att fundera leda till att det mesta blir nattsvart, i bland kan det leda till nya perspektiv och inställning till saker och ting.
I Kina strävar man efter balans. Är någon arg skrattar man som respons för att komma i balans. Mitt i all min bubblande glädje har jag försökt komma på dåliga saker som direkt påverkar mig, bara för att balansera. Då jag för tillfället inte hanterar världsproblem kom jag inte på särskilt allvarliga saker utan mer som att jag inte kan köpa skor i Asien på grund av stora fötter eller att solbrännan flagar av. I slutet av min redogörelse av problemen kom jag fram till att det inte var några problem alls. Stora fötter - stadigt på jorden. Solbränna som flagar - mer attraktiv i Asien.
Allting har två sidor och det är viktigt att komma ihåg det. Ibland är det dock lite svårare att se positiva saker med sådant som krig och död. Men då det mesta ses subjektivt för just den personen finns det alltid någon som ser positivt på saker som jag önskar inte fanns. Det hela handlar om inställning och vilja glasögon man väljer att se saker med.
Lektion
Man kan fråga sig varför jag lär mig, då det verkar helt omöjligt. Omöjligt är det inte, det tar bara lite längre tid och kräver lite mer tålamod än många andra språk. Kan du några kinesiska ord öppnar sig dessutom en helt annan värld som du annars är utestängd från. Sen tycker jag väldigt mycket om mina lärare, båda två. Hade jag inte haft dem hade jag inte lärt mig så mycket och det hade inte varit lika roligt att ha lektionerna.
Höst
Först kändes det inte särskilt roligt att komma tillbaka hit, inte efter att ha haft en fantastisk semester där alla (nåja de flesta) förstod vad vi sa och där himlen var fri från dis och föroreningar. Men efter en vecka förstår jag charmen, fast jag önskar att antingen mandarin eller deras engelska var klockren, men så är inte fallet och vi är tillbaka där man med gester och några få ord får beskriva vad man vill. För det mesta kan man hur som helst fixa saker utan att ens prata med någon, men ibland är det bra att kunna fråga expediten var saltet finns eller om de har plåster eller vad det nu kan vara. Språket och maten gör att det är hardship att vara här och det visste vi innan vi kom hit. Det kommer inte direkt som någon överaskning. Men ibland blir det lite extra påtagligt när man missar vardagsgrejer som händer hemma.
Nu händer hösten i Sverige och hösten är min bästa årstid. Igår var jag på en lång promenad för att hitta den här i Wuxi. Vi är inte riktigt där än, och precis som i våras tror jag övergången kommer gå snabbt och så står vi där med en bitande kyla, trots att termometern inte visar kallare än +5.







Nytt i Wuxi

Lite reflexer


Lyktor och statyer läng kanalen (jag är inte helt säker på att jag inte sett dessa innan)

Det som i somras var en stor grushög har utvecklats till en asfalterad korsning

Häagen Dazs har slagit upp sina portar i stan
Tvätten är tvättad

Nu ligger allt i en stor hög och väntar på att vikas/hängas. Fast att vika tvätt är ju ganska roligt
eller nej det är snarare jätteroligt.
Att komma hem
Tisdagen fortsatte i samma stil och eftersom vi varit i ett land där malaria förekommer och jag hade flera av symptomen och att vi vid ett tillfälle missat att ta vaccinet beslutades det i samråd med SOS international att jag skulle sätta mig på första tåget i Shanghai för att lämna ett blodprov. Jag kom till sjukhuset och fick först fylla i lite papper och sen vänta på en sköterska som skulle ta lite blod. Det gick sådär, jag har ådror som rullar undan och som dessutom är tunna. Efter flera försök och pedagogiska (?!) "It will be little pain.." från sköterskan lyckades det. Jag fick dricka massa vatten och de kom och tog tempen regelbundet. Läkaren kom in och sa att malariatestet var negativt men att det inte betydde att jag inte hade det. Det ville ta fler prover och kanske skulle jag stanna över natten.
Sköterskan som tagit blodprovet kom tillbaka och bad om ursäkt för att hon var tvungen att ta mer av det. Det gick inte särskilt bra, en annan sköterska kom in och det knådade armarna tittade i armvecken, handleden, på fötterna, men nej. De frågade "Is this strange to you?" Jag förklarade att det allt som oftast var sådär när jag skulle ta blodprov varpå hon svarar "This is VERY strange to me" 30 minuter, fem sticksår, 3 plåster och totalt tre sköterskor senare fick de tillräckligt med blod för att testa för fortsatt malaria, dengufeber och en tredje som jag inte minns namnet på. Ëfter att ha spenderat flera timmar på sjukhuset och fått veta att jag inte har malaria fick jag äntligen åka hem, men med en lapp i handen med en ny tid dagen efter.
Igår åkte jag till Shanghai igen blev lite snabbt undersökt och underrättade om att jag inte hade de andra två sjukdomarna/virusena.
Idag är febern helt borta och kvar är bara lite trötthet i kroppen efter några dagars fasta.
Tillbaka i Wuxi
Efter 15 timmars resa är vi äntligen framme i Wuxi. Vi lämnade ett varmt och klart Kuala Lumpur för att landa och mötas av ett svalt och disigt Shanghai. 22 grader har vi här i Wuxi nu och det är helt ok.
slow sloware slowast
Vi har:
Sett Kuala Lumpur
Delat rum med ödlor på ön Langkawi
Turistat i ett lätt sömningt Kota Bharu
Snorklat, simmat och relaxat i det turkosblå havet på Perhentian Islands
Åkt nattbuss genom halva landet
Upplevt Kuantans busstation då den är som minst trevlig
Känt den svala vinden och den friska luften i Cherating
Beskådat ett av naturens fenomen iform av eldflugor
Fortsatt bussresan genom resten av landet ner till Johor Bharu
Shoppat i Singapore
Varit på nattsafari
Sovit gott på Sheraton
Ätit gott i Singapore
Shoppat i KL
Gått på bio i Singapore och KL och ätit karameliserade popcorn, tydligen Malaysias mest uppskattade.
Shoppingen har varit begränsad till KL och Singapore, där det finns något för alla smaker. Utbudet är marginellt större i Singapore, men Singapore vinner med all sin renhet och lite svalare väder (i alla fall när vi var där).
Bio
Singapura - Lion City
Vi har *:
- Varit på bio
- Varit på nattsafari och sett elefanter, noshörningar, flodhästar m.m.
- Varit på x antal jättegallerior och shoppat
- Åkt båt på floden
- Åkt turisbuss
- Varit i myllriga little India
- Åkt fin fin tunnelbana, som på vissa stationer sjunger: "Train is coming, train is coming, train is cooomiiing, let's start queuing! Looove your ride" Ett otroligt festligt inslag.
- Vi har ätit Swedish pannbiff och druckit trocadero och ätit annan god mat
Det är väldigt rent här, vilket antagligen grundar sig i att man får höga böter om man skräpar ner, spottar m.m. Alla pratar engelska, bussar, tunnelbana och annan transport är lätt att förstå sig på. Caféer och restauranger finns det gott om och det går att hitta de flesta köken.
Imorgon åker vi tillbaka till Kuala Lumpur och på måndag är det åter till Kinaland som gäller.
*kan tyvärr inte lägga in en enda bild då det av någon anledning inte funkar.
Gårdagens födelsedag
Grattis i efterskott ELIN
I Singapore
Vi gick på bussen och där satt vi från 10 till 16. Resan som sådan var inte särskilt rolig, men bjöd på en härlig natur i form av olika plantage och palmskogar. Påminde lite om Sverige förutom att tallen och granen var utbytta mot palmer.
Väl i Johor Bharu fick vi byta till en annan buss som skulle ta oss vidare. Efter 15 minuter fick vi gå ur bussen för att gå genom passkontrollen ut från Malaysia, eftersom vi inte hade det rätta tempot fick vi sedan vänta en stund på nästa buss. Efter fyra minuters bussfärd fick vi ännu en gång gå ur bussen, denna gång för att entra Singapore. Återigen var tempot för lågt och vi fick vänta på nästa buss. 18.30 checkade vi äntligen in på hotellet i Little India.
Nu väntar tre hela dagar med stadsliv till skillnad från livet på landet.
Eldflugor
Tyvärr var förhållandena för bilder inte särskilt bra, annars hade jag såklart bjudit på dem.
En bussresa senare
3.45 kom vi till Kuantan, 1 timme tidigare än väntat. Där satt vi i väntsalen till mannen bredvid oss som först verkade vettig frågade om vi kom från Venus eller månen och började lysa i våra ansikten med en blinkande lampa. Då flyttade vi oss till restaurangen som låg bredvid där vi satt till klockan 6, då vi gick tillbaka till väntsalen och väntade på att biljettkontoren skulle öppna så vi kunde köpa biljetter till Singapore.
6.50 gick solen upp och 7.30 var vi därifrån med biljetterna i handen och lättade av äntligen komma därifrån. Efter att letat efter lokalbussen som skulle ta oss till Cherating och sett den susa förbi oss orkade vi inte längre utan tog en taxi. 140 svenska kronor fattigare och 35 minuter senare blev vi avsläppta mitt i ingenstanns. Chauffören pekade ner längs en väg och sa Cherating. Vi tog vår packning och började gå. Vi kom till stranden, vi badade fötterna, vi tog oss till vårt hotell, checkade in och däckade.
Cherating är en liten liten liten sömning by, där antalet katter och ödlor är fler till antalet än människorna. Men känslan är skön och vi kan titta ut över ett vackert hav. Stranden är inte som den på Perhentian och vattnet är inte lika klart, men det är fantastisk på sitt eget sätt. Luften är frisk och salt.
Vi kommer att tillbringa lördagen och söndagen här för att på måndag morgon åka vidare till Singapore, där vi kommer stanna några dagar innan vi flyger till Kuala Lumpur och stannar där två dagar innan det är dags att flyga hem till Kina igen.