Senaste veckan
Tiden går fort när man har roligt. Veckan har sprungit iväg. De första dagarna spenderades i Wuxi. Vi gick till klädmarknaden, bokhandeln, postkontoret, Nanchang tempel, djurmarknaden, hade lektion, flanerade längs gatorna m.m.
Fredagen spenderades i Shanghai där vi besökte:
Yuyuan garden
Tygmarknaden som består av tre våningar med tyg och tillbehör
Vi åt lunch
dumplings med räkor grönsaker med vitlök
kycklingdumplings ångade bullar med fläsk och grönsaksfyllning
Efter lunch gick vi längs the Bund
och avslutade med Peoples park
Lördagen spenderades i Nanjing vår provins huvudstad samt Kinas förra huvudstad
Vi gick längs vattnet till en del av stadsmuren och besökte sedan templet bredvid.
Nät vi gick längs vattnet frågade två tjejer om de fick ta kort med oss. De gick bakom oss en lång stund och viskade till varandra innan de fattade mod och frågade. De började med mig och fortsatte med Hannes. En av tjejerna fnittrade och sa att han var väldigt stilig samtidigt som hon tog ett ordentligt tag om armen på honom. När vi trodde vi var färdiga utbrister den ena: "That one!" och pekar på Karin, och så togs det några fler kort.
Dagens dag har spenderats i Shanghai med lite Taikang Lu, F-market och brödshopping.
Imorgon blir det Hong Kong för mig och Karin
Fredagen spenderades i Shanghai där vi besökte:
Yuyuan garden
Tygmarknaden som består av tre våningar med tyg och tillbehör
Vi åt lunch
dumplings med räkor grönsaker med vitlök
kycklingdumplings ångade bullar med fläsk och grönsaksfyllning
Efter lunch gick vi längs the Bund
och avslutade med Peoples park
Lördagen spenderades i Nanjing vår provins huvudstad samt Kinas förra huvudstad
Vi gick längs vattnet till en del av stadsmuren och besökte sedan templet bredvid.
Nät vi gick längs vattnet frågade två tjejer om de fick ta kort med oss. De gick bakom oss en lång stund och viskade till varandra innan de fattade mod och frågade. De började med mig och fortsatte med Hannes. En av tjejerna fnittrade och sa att han var väldigt stilig samtidigt som hon tog ett ordentligt tag om armen på honom. När vi trodde vi var färdiga utbrister den ena: "That one!" och pekar på Karin, och så togs det några fler kort.
Dagens dag har spenderats i Shanghai med lite Taikang Lu, F-market och brödshopping.
Imorgon blir det Hong Kong för mig och Karin
Tåg
Igår hämtade jag Karin på Pudongs flygplats. Vi tog oss till Super brand Mall och sen därifrån till tågstationen. Det var väldigt lungt och inte alls stressigt fram till det att vi faktiskt kom till stationen. När vi kom upp från tunnelbanan såg vi att vårt tågnummer blivit grönt = att man får gå ner till tåget. Vi scannade väskorna och sprang till vår lounge, där var grinden stängd - 7 minuter innan avgång. Vi fortsatte springa och blev insläppta. Vi kom ner till tåget och hoppade in på första bästa vagn. Jag hade köpt busines och mellan ekonomi och vår klass var dörren låst, så ut på plattformen och springa lite till, vi vinkade till tågvärdinnan som tecknade åt oss att skynda oss. Vi kom till rätt vagn och kunde sjunka ner i sätena och slappna av. En kort stund senare började tåget rulla.
Hade vi missat tåget hade det kunnat bli svårt att få biljett till nästa avgång. I Sverige, om man åker mellan Uppsala-Stockholm, Västerås-Stockholm m.m. köper man biljett och hoppar bara på tåget, här köper man en platsbiljett och det finns bara ett visst antal biljetter på varje tåg.
Hade vi missat tåget hade det kunnat bli svårt att få biljett till nästa avgång. I Sverige, om man åker mellan Uppsala-Stockholm, Västerås-Stockholm m.m. köper man biljett och hoppar bara på tåget, här köper man en platsbiljett och det finns bara ett visst antal biljetter på varje tåg.
Vägbrunnar
Sen jag läste om en man som ramlat ner i en vägbrunn som flippat har jag inte satt mina fötter på dem. Nu känner jag att jag har fler anledningar till att inte gå på dem.
Har sett de som är värre, men bilden ger en hint.
Har sett de som är värre, men bilden ger en hint.
Musik - godis för kroppen
Mitt immunförsvar har valt att ta lite semester vilket har lett till att jag har fått en hosta som håller både mig och Hannes vakna om nätterna. Jag kör på kuren jasmine-te och skulle precis lägga till komponenten vila, när jag kände ett sug efter musik. Av någon anledning har det inte blivit mycket av den varan här i öst. Musiken startade och det började spritta i kroppen, lite som kossorna som ska ut på vårbete. Kroppen kändes lättare och hostan glömde bort vad det var meningen att den skulle göra. Musik är kanske en form av antioxidanter?
Ok, jag sitter ensam i vardagsrummet, men känslan är densamma.
Jag har nämligen inte riktigt tid eller lust heller för den delen att hålla på att vara sjuk. Imorgon åker vi till Shanghai och njuter lite och söndagen är vikt till sociala aktiviteter både på distans och här i Wuxi samt uppfixning av residenset nu när det vankas besök.
Ok, jag sitter ensam i vardagsrummet, men känslan är densamma.
Jag har nämligen inte riktigt tid eller lust heller för den delen att hålla på att vara sjuk. Imorgon åker vi till Shanghai och njuter lite och söndagen är vikt till sociala aktiviteter både på distans och här i Wuxi samt uppfixning av residenset nu när det vankas besök.
Nedräkning
Idag är det fredag, imorgon är det lördag, sen söndag och sen, sen är det MÅNDAG. På måndag kommer vår vän Karin till Kinaland och sätter lite guldkant på tillvaron.
freedigitalphotos
Trafiken
Jag vill se mig själv som en äventyrare, men med undantag när det gäller vissa vattenaktiviteter, höjder och det faktum att jag egentligen är lite av en fegis.
Att krydda tillvaron med lite spänning och äventyr är egentligen inte särskilt svårt här, man kan till och med göra det så lätt för sig att man bara går till posten eller tågstationen. Att korsa en gata kan nämligen sätta lite spänning på tillvaron. Bilar kör från alla håll (ibland känns det väldigt ologiskt), de tutar, har halvhög hastighet och bromsar inte in. Mitt i det ibland upplevda kaoset står vi. Regelbundet svischar en ljudlös el-moped utan lyse förbi med endast centimetrar tillgodo från antingen mig eller en bil.
Häromdagen gick det upp för mig att jag verkligen utvecklats ett trafik(o)vett som måste vänjas av. Att gå mott rött och hamna mitt ute i korsningen med bilar från alla håll är inte särskilt bra. Det fungerar på något konstigt vis här, men i Hong Kong och Singapore funkade det inte. Jag är nöjd med att jag inte kör bil och därmed lagt mig till med det körsättet. Det skulle kunna leda till tråkigheter hemma i Sverige. Här tänjs det lite på trafikreglerna och att lägga sig tvärs över vägen för att byta fil är inga konstigheter inte heller att använda cykelbanan som en extra fil då det är mycket trafik och man har bråttom
Höstglädje
Det finns dagar som är tråkiga, det finns dagar som är mindre tråkiga, det finns dagar som bara är och det finns dagar som är fantastiska. Veckan hittills har varit fantastisk. Jag har varit på ett strålande humör och haft ett leende som gått från ena örat till det andra. Jag har en hinna över ögonen som ger allt ett rosa skimmer. Ibland kan gott om tid att fundera leda till att det mesta blir nattsvart, i bland kan det leda till nya perspektiv och inställning till saker och ting. 
I Kina strävar man efter balans. Är någon arg skrattar man som respons för att komma i balans. Mitt i all min bubblande glädje har jag försökt komma på dåliga saker som direkt påverkar mig, bara för att balansera. Då jag för tillfället inte hanterar världsproblem kom jag inte på särskilt allvarliga saker utan mer som att jag inte kan köpa skor i Asien på grund av stora fötter eller att solbrännan flagar av. I slutet av min redogörelse av problemen kom jag fram till att det inte var några problem alls. Stora fötter - stadigt på jorden. Solbränna som flagar - mer attraktiv i Asien.
Allting har två sidor och det är viktigt att komma ihåg det. Ibland är det dock lite svårare att se positiva saker med sådant som krig och död. Men då det mesta ses subjektivt för just den personen finns det alltid någon som ser positivt på saker som jag önskar inte fanns. Det hela handlar om inställning och vilja glasögon man väljer att se saker med.
Lektion
Första lektionen efter semestern är avklarad och vi var nog förvånade både två över hur mycket jag faktiskt kom ihåg. Att lära sig kinesiska är INTE som att lära sig engelska eller något annat språk från den språkfamiljen.
Man kan fråga sig varför jag lär mig, då det verkar helt omöjligt. Omöjligt är det inte, det tar bara lite längre tid och kräver lite mer tålamod än många andra språk. Kan du några kinesiska ord öppnar sig dessutom en helt annan värld som du annars är utestängd från. Sen tycker jag väldigt mycket om mina lärare, båda två. Hade jag inte haft dem hade jag inte lärt mig så mycket och det hade inte varit lika roligt att ha lektionerna.
Man kan fråga sig varför jag lär mig, då det verkar helt omöjligt. Omöjligt är det inte, det tar bara lite längre tid och kräver lite mer tålamod än många andra språk. Kan du några kinesiska ord öppnar sig dessutom en helt annan värld som du annars är utestängd från. Sen tycker jag väldigt mycket om mina lärare, båda två. Hade jag inte haft dem hade jag inte lärt mig så mycket och det hade inte varit lika roligt att ha lektionerna.
Höst
Temperaturen är 20-25 grader utomhus. För första gången på flera månader är det möjligt att gå på en promenad utan att a) svettas i kopiösa mängder eller b) få värmeutslag. Väderguden ler mot mig just nu.
Först kändes det inte särskilt roligt att komma tillbaka hit, inte efter att ha haft en fantastisk semester där alla (nåja de flesta) förstod vad vi sa och där himlen var fri från dis och föroreningar. Men efter en vecka förstår jag charmen, fast jag önskar att antingen mandarin eller deras engelska var klockren, men så är inte fallet och vi är tillbaka där man med gester och några få ord får beskriva vad man vill. För det mesta kan man hur som helst fixa saker utan att ens prata med någon, men ibland är det bra att kunna fråga expediten var saltet finns eller om de har plåster eller vad det nu kan vara. Språket och maten gör att det är hardship att vara här och det visste vi innan vi kom hit. Det kommer inte direkt som någon överaskning. Men ibland blir det lite extra påtagligt när man missar vardagsgrejer som händer hemma.
Nu händer hösten i Sverige och hösten är min bästa årstid. Igår var jag på en lång promenad för att hitta den här i Wuxi. Vi är inte riktigt där än, och precis som i våras tror jag övergången kommer gå snabbt och så står vi där med en bitande kyla, trots att termometern inte visar kallare än +5.
Först kändes det inte särskilt roligt att komma tillbaka hit, inte efter att ha haft en fantastisk semester där alla (nåja de flesta) förstod vad vi sa och där himlen var fri från dis och föroreningar. Men efter en vecka förstår jag charmen, fast jag önskar att antingen mandarin eller deras engelska var klockren, men så är inte fallet och vi är tillbaka där man med gester och några få ord får beskriva vad man vill. För det mesta kan man hur som helst fixa saker utan att ens prata med någon, men ibland är det bra att kunna fråga expediten var saltet finns eller om de har plåster eller vad det nu kan vara. Språket och maten gör att det är hardship att vara här och det visste vi innan vi kom hit. Det kommer inte direkt som någon överaskning. Men ibland blir det lite extra påtagligt när man missar vardagsgrejer som händer hemma.
Nu händer hösten i Sverige och hösten är min bästa årstid. Igår var jag på en lång promenad för att hitta den här i Wuxi. Vi är inte riktigt där än, och precis som i våras tror jag övergången kommer gå snabbt och så står vi där med en bitande kyla, trots att termometern inte visar kallare än +5.
Nytt i Wuxi
Förutom att en ny galleria, ett nytt varuhus samt en ny gångtunnel till stationen har öppnat, har det det hänt lite andra små saker medan vi varit i utlandet.
Lite reflexer
Lyktor och statyer läng kanalen (jag är inte helt säker på att jag inte sett dessa innan)
Det som i somras var en stor grushög har utvecklats till en asfalterad korsning
Häagen Dazs har slagit upp sina portar i stan
Lite reflexer
Lyktor och statyer läng kanalen (jag är inte helt säker på att jag inte sett dessa innan)
Det som i somras var en stor grushög har utvecklats till en asfalterad korsning
Häagen Dazs har slagit upp sina portar i stan
Tvätten är tvättad
Sen vi kom hem har jag tvättat alla kläder som varit med på resan, gamla som nya. Då jag nojjat mig för bedbugs hela resan blev det lite extra viktigt att tvätta ALLT.
Nu ligger allt i en stor hög och väntar på att vikas/hängas. Fast att vika tvätt är ju ganska roligt
eller nej det är snarare jätteroligt.
Nu ligger allt i en stor hög och väntar på att vikas/hängas. Fast att vika tvätt är ju ganska roligt
eller nej det är snarare jätteroligt.
Att komma hem
Hemkomsten blev inte riktigt som jag tänkt mig att den skulle bli. I måndags vaknade jag med illamående som byttes till frossa som byttes till svettningar som byttes till ingenting som byttes till illamående och så fortsatte det. Flygresan var inte särskilt rolig och att vi fick vänta några timmar på nästa tåg till Wuxi gjorde inte det hela bättre.
Tisdagen fortsatte i samma stil och eftersom vi varit i ett land där malaria förekommer och jag hade flera av symptomen och att vi vid ett tillfälle missat att ta vaccinet beslutades det i samråd med SOS international att jag skulle sätta mig på första tåget i Shanghai för att lämna ett blodprov. Jag kom till sjukhuset och fick först fylla i lite papper och sen vänta på en sköterska som skulle ta lite blod. Det gick sådär, jag har ådror som rullar undan och som dessutom är tunna. Efter flera försök och pedagogiska (?!) "It will be little pain.." från sköterskan lyckades det. Jag fick dricka massa vatten och de kom och tog tempen regelbundet. Läkaren kom in och sa att malariatestet var negativt men att det inte betydde att jag inte hade det. Det ville ta fler prover och kanske skulle jag stanna över natten.
Sköterskan som tagit blodprovet kom tillbaka och bad om ursäkt för att hon var tvungen att ta mer av det. Det gick inte särskilt bra, en annan sköterska kom in och det knådade armarna tittade i armvecken, handleden, på fötterna, men nej. De frågade "Is this strange to you?" Jag förklarade att det allt som oftast var sådär när jag skulle ta blodprov varpå hon svarar "This is VERY strange to me" 30 minuter, fem sticksår, 3 plåster och totalt tre sköterskor senare fick de tillräckligt med blod för att testa för fortsatt malaria, dengufeber och en tredje som jag inte minns namnet på. Ëfter att ha spenderat flera timmar på sjukhuset och fått veta att jag inte har malaria fick jag äntligen åka hem, men med en lapp i handen med en ny tid dagen efter.
Igår åkte jag till Shanghai igen blev lite snabbt undersökt och underrättade om att jag inte hade de andra två sjukdomarna/virusena.
Idag är febern helt borta och kvar är bara lite trötthet i kroppen efter några dagars fasta.
Tisdagen fortsatte i samma stil och eftersom vi varit i ett land där malaria förekommer och jag hade flera av symptomen och att vi vid ett tillfälle missat att ta vaccinet beslutades det i samråd med SOS international att jag skulle sätta mig på första tåget i Shanghai för att lämna ett blodprov. Jag kom till sjukhuset och fick först fylla i lite papper och sen vänta på en sköterska som skulle ta lite blod. Det gick sådär, jag har ådror som rullar undan och som dessutom är tunna. Efter flera försök och pedagogiska (?!) "It will be little pain.." från sköterskan lyckades det. Jag fick dricka massa vatten och de kom och tog tempen regelbundet. Läkaren kom in och sa att malariatestet var negativt men att det inte betydde att jag inte hade det. Det ville ta fler prover och kanske skulle jag stanna över natten.
Sköterskan som tagit blodprovet kom tillbaka och bad om ursäkt för att hon var tvungen att ta mer av det. Det gick inte särskilt bra, en annan sköterska kom in och det knådade armarna tittade i armvecken, handleden, på fötterna, men nej. De frågade "Is this strange to you?" Jag förklarade att det allt som oftast var sådär när jag skulle ta blodprov varpå hon svarar "This is VERY strange to me" 30 minuter, fem sticksår, 3 plåster och totalt tre sköterskor senare fick de tillräckligt med blod för att testa för fortsatt malaria, dengufeber och en tredje som jag inte minns namnet på. Ëfter att ha spenderat flera timmar på sjukhuset och fått veta att jag inte har malaria fick jag äntligen åka hem, men med en lapp i handen med en ny tid dagen efter.
Igår åkte jag till Shanghai igen blev lite snabbt undersökt och underrättade om att jag inte hade de andra två sjukdomarna/virusena.
Idag är febern helt borta och kvar är bara lite trötthet i kroppen efter några dagars fasta.
Tillbaka i Wuxi
Efter 15 timmars resa är vi äntligen framme i Wuxi. Vi lämnade ett varmt och klart Kuala Lumpur för att landa och mötas av ett svalt och disigt Shanghai. 22 grader har vi här i Wuxi nu och det är helt ok.
slow sloware slowast
Tempot just nu är inte särskilt högt, vi går mest från fik till fik till restaurang till fik till hotellet. Känns som ett bra avslut på en riktigt bra semester.
Vi har:
Sett Kuala Lumpur
Delat rum med ödlor på ön Langkawi
Turistat i ett lätt sömningt Kota Bharu
Snorklat, simmat och relaxat i det turkosblå havet på Perhentian Islands
Åkt nattbuss genom halva landet
Upplevt Kuantans busstation då den är som minst trevlig
Känt den svala vinden och den friska luften i Cherating
Beskådat ett av naturens fenomen iform av eldflugor
Fortsatt bussresan genom resten av landet ner till Johor Bharu
Shoppat i Singapore
Varit på nattsafari
Sovit gott på Sheraton
Ätit gott i Singapore
Shoppat i KL
Gått på bio i Singapore och KL och ätit karameliserade popcorn, tydligen Malaysias mest uppskattade.
Shoppingen har varit begränsad till KL och Singapore, där det finns något för alla smaker. Utbudet är marginellt större i Singapore, men Singapore vinner med all sin renhet och lite svalare väder (i alla fall när vi var där).
Vi har:
Sett Kuala Lumpur
Delat rum med ödlor på ön Langkawi
Turistat i ett lätt sömningt Kota Bharu
Snorklat, simmat och relaxat i det turkosblå havet på Perhentian Islands
Åkt nattbuss genom halva landet
Upplevt Kuantans busstation då den är som minst trevlig
Känt den svala vinden och den friska luften i Cherating
Beskådat ett av naturens fenomen iform av eldflugor
Fortsatt bussresan genom resten av landet ner till Johor Bharu
Shoppat i Singapore
Varit på nattsafari
Sovit gott på Sheraton
Ätit gott i Singapore
Shoppat i KL
Gått på bio i Singapore och KL och ätit karameliserade popcorn, tydligen Malaysias mest uppskattade.
Shoppingen har varit begränsad till KL och Singapore, där det finns något för alla smaker. Utbudet är marginellt större i Singapore, men Singapore vinner med all sin renhet och lite svalare väder (i alla fall när vi var där).
Bio
När man lever i Kinaland där filmerna på bion är begränsade till ett fåtal och där det engelska talet kan vara borttaget till fördel för dubbning, är det en ren fröjd att gå på bio här i KL och Singapore. Att biljetten kostar 22 kronor gör inte saken sämre.
Singapura - Lion City
Singapore är härligt. Det är skönt väder och staden bjuder på en del aktiviter.
Vi har *:
- Varit på bio
- Varit på nattsafari och sett elefanter, noshörningar, flodhästar m.m.
- Varit på x antal jättegallerior och shoppat
- Åkt båt på floden
- Åkt turisbuss
- Varit i myllriga little India
- Åkt fin fin tunnelbana, som på vissa stationer sjunger: "Train is coming, train is coming, train is cooomiiing, let's start queuing! Looove your ride" Ett otroligt festligt inslag.
- Vi har ätit Swedish pannbiff och druckit trocadero och ätit annan god mat
Det är väldigt rent här, vilket antagligen grundar sig i att man får höga böter om man skräpar ner, spottar m.m. Alla pratar engelska, bussar, tunnelbana och annan transport är lätt att förstå sig på. Caféer och restauranger finns det gott om och det går att hitta de flesta köken.
Imorgon åker vi tillbaka till Kuala Lumpur och på måndag är det åter till Kinaland som gäller.
*kan tyvärr inte lägga in en enda bild då det av någon anledning inte funkar.
Vi har *:
- Varit på bio
- Varit på nattsafari och sett elefanter, noshörningar, flodhästar m.m.
- Varit på x antal jättegallerior och shoppat
- Åkt båt på floden
- Åkt turisbuss
- Varit i myllriga little India
- Åkt fin fin tunnelbana, som på vissa stationer sjunger: "Train is coming, train is coming, train is cooomiiing, let's start queuing! Looove your ride" Ett otroligt festligt inslag.
- Vi har ätit Swedish pannbiff och druckit trocadero och ätit annan god mat
Det är väldigt rent här, vilket antagligen grundar sig i att man får höga böter om man skräpar ner, spottar m.m. Alla pratar engelska, bussar, tunnelbana och annan transport är lätt att förstå sig på. Caféer och restauranger finns det gott om och det går att hitta de flesta köken.
Imorgon åker vi tillbaka till Kuala Lumpur och på måndag är det åter till Kinaland som gäller.
*kan tyvärr inte lägga in en enda bild då det av någon anledning inte funkar.
Gårdagens födelsedag
på grund av internetbrist blir det en grattning i efterskott.
Grattis i efterskott ELIN
Grattis i efterskott ELIN
I Singapore
Vi lämnade Cherating imorse för att komma in till Kuantan och mötas av meddeladet om en försenad buss, som till slut blev till en buss som inte skulle komma alls. Killen i biljettluckan sa till oss att vi kunde hoppa på en annan buss som skulle gå till "mummel mummel Bharu", som vi trodde var Kota Bharu = åt helt fel håll. Vi ville ju inte dit, vi ville ju till Singapore! Efter några minuter av att inte komma någonstanns i diskussionen kom en annan man fram till oss och sa att bussen skulle gå till Johor Bharu, som ligger längst ner i Malaysia mot Singapore.
Vi gick på bussen och där satt vi från 10 till 16. Resan som sådan var inte särskilt rolig, men bjöd på en härlig natur i form av olika plantage och palmskogar. Påminde lite om Sverige förutom att tallen och granen var utbytta mot palmer.
Väl i Johor Bharu fick vi byta till en annan buss som skulle ta oss vidare. Efter 15 minuter fick vi gå ur bussen för att gå genom passkontrollen ut från Malaysia, eftersom vi inte hade det rätta tempot fick vi sedan vänta en stund på nästa buss. Efter fyra minuters bussfärd fick vi ännu en gång gå ur bussen, denna gång för att entra Singapore. Återigen var tempot för lågt och vi fick vänta på nästa buss. 18.30 checkade vi äntligen in på hotellet i Little India.
Nu väntar tre hela dagar med stadsliv till skillnad från livet på landet.
Vi gick på bussen och där satt vi från 10 till 16. Resan som sådan var inte särskilt rolig, men bjöd på en härlig natur i form av olika plantage och palmskogar. Påminde lite om Sverige förutom att tallen och granen var utbytta mot palmer.
Väl i Johor Bharu fick vi byta till en annan buss som skulle ta oss vidare. Efter 15 minuter fick vi gå ur bussen för att gå genom passkontrollen ut från Malaysia, eftersom vi inte hade det rätta tempot fick vi sedan vänta en stund på nästa buss. Efter fyra minuters bussfärd fick vi ännu en gång gå ur bussen, denna gång för att entra Singapore. Återigen var tempot för lågt och vi fick vänta på nästa buss. 18.30 checkade vi äntligen in på hotellet i Little India.
Nu väntar tre hela dagar med stadsliv till skillnad från livet på landet.
Eldflugor
Likt stjärnor satt de där i träden, likt julgransbelysning blinkade de. Sedan kom de emot oss. Vi har nu på kvällen varit på en Eldflugs-tour på floden som går genom byn. Det var riktigt häftigt att åka där på den mörka floden/ån och se dessa naturens fenomen komma mot oss och även sitta på oss. Killen som har touren är väldigt intresserad av eldflugor och det gjorde det hela mycket mer intressant och vi kom därifrån med betydligt mer kunskap än när vi kom dit.
Tyvärr var förhållandena för bilder inte särskilt bra, annars hade jag såklart bjudit på dem.
Tyvärr var förhållandena för bilder inte särskilt bra, annars hade jag såklart bjudit på dem.
En bussresa senare
Igår klockan 21.00 efter att väntat några timmar på gallerian KB mall var vi på busstationen för långdistansbussar i Kota Bharu. 21.17 började de släppa ombord passagerarna. 21.19 hade vi ett problem, vi fanns inte med på passagerarlistan. Föraren gjorde ingen större ansats för att lösa detta, men gick till slut iväg och kom sen tillbaka till bussen och visade oss till våra platser i businessbussen, med AC och tre säten i bredd. 21.34 lämnade vi stationen, då fyra minuter försenade. Resan var beräknad att ta sju timmar och vi hade tänkt få några timmars sömn. Bussen stannade lite här och där och mellan stoppen körde chauffören milt uttryckt som en galning. Den som sett Harry Potter filmen där han åker nattbussen genom staden, kan sätta sig in i hur vår åktur var. En bumpy ride, var vad det var. Hög hastighet, häftigt rattande och kraftiga inbromsningar. Detta i kombination av musik i högtalarna gjorde att sömntimmarna reducerades från ca 8 timmar till 1,5 timme.
3.45 kom vi till Kuantan, 1 timme tidigare än väntat. Där satt vi i väntsalen till mannen bredvid oss som först verkade vettig frågade om vi kom från Venus eller månen och började lysa i våra ansikten med en blinkande lampa. Då flyttade vi oss till restaurangen som låg bredvid där vi satt till klockan 6, då vi gick tillbaka till väntsalen och väntade på att biljettkontoren skulle öppna så vi kunde köpa biljetter till Singapore.
6.50 gick solen upp och 7.30 var vi därifrån med biljetterna i handen och lättade av äntligen komma därifrån. Efter att letat efter lokalbussen som skulle ta oss till Cherating och sett den susa förbi oss orkade vi inte längre utan tog en taxi. 140 svenska kronor fattigare och 35 minuter senare blev vi avsläppta mitt i ingenstanns. Chauffören pekade ner längs en väg och sa Cherating. Vi tog vår packning och började gå. Vi kom till stranden, vi badade fötterna, vi tog oss till vårt hotell, checkade in och däckade.
Cherating är en liten liten liten sömning by, där antalet katter och ödlor är fler till antalet än människorna. Men känslan är skön och vi kan titta ut över ett vackert hav. Stranden är inte som den på Perhentian och vattnet är inte lika klart, men det är fantastisk på sitt eget sätt. Luften är frisk och salt.
Vi kommer att tillbringa lördagen och söndagen här för att på måndag morgon åka vidare till Singapore, där vi kommer stanna några dagar innan vi flyger till Kuala Lumpur och stannar där två dagar innan det är dags att flyga hem till Kina igen.
3.45 kom vi till Kuantan, 1 timme tidigare än väntat. Där satt vi i väntsalen till mannen bredvid oss som först verkade vettig frågade om vi kom från Venus eller månen och började lysa i våra ansikten med en blinkande lampa. Då flyttade vi oss till restaurangen som låg bredvid där vi satt till klockan 6, då vi gick tillbaka till väntsalen och väntade på att biljettkontoren skulle öppna så vi kunde köpa biljetter till Singapore.
6.50 gick solen upp och 7.30 var vi därifrån med biljetterna i handen och lättade av äntligen komma därifrån. Efter att letat efter lokalbussen som skulle ta oss till Cherating och sett den susa förbi oss orkade vi inte längre utan tog en taxi. 140 svenska kronor fattigare och 35 minuter senare blev vi avsläppta mitt i ingenstanns. Chauffören pekade ner längs en väg och sa Cherating. Vi tog vår packning och började gå. Vi kom till stranden, vi badade fötterna, vi tog oss till vårt hotell, checkade in och däckade.
Cherating är en liten liten liten sömning by, där antalet katter och ödlor är fler till antalet än människorna. Men känslan är skön och vi kan titta ut över ett vackert hav. Stranden är inte som den på Perhentian och vattnet är inte lika klart, men det är fantastisk på sitt eget sätt. Luften är frisk och salt.
Vi kommer att tillbringa lördagen och söndagen här för att på måndag morgon åka vidare till Singapore, där vi kommer stanna några dagar innan vi flyger till Kuala Lumpur och stannar där två dagar innan det är dags att flyga hem till Kina igen.
Tillbaka i KB
Efter några härliga och slappa dagar på ön är vi tillbaka i Kota Bharu. Denna gången är det endast för att ta oss vidare längs kusten ner till Cherating. 21.30 går bussen som tar oss till Kuantan. Vi beräknas vara framme imorgon 4.30. Då blir det lite väntetid innan vi kan hoppa på nästa buss som går till Cherating.
