Kinamat
Ofta ligger fabrikerna mitt ute i ett industriområde och man blir allt som oftast förvisad till personalmatsalen. Ofta har de långbord, skrikande mattanter och massor av folk som trängs. Ungefär som i ett fängelse.
I Qingdao i slutet av förra veckan fick jag en dos av hur det är att verkligen leva i Kina. Utrustad med ätpinnar och en plåt med små urgröpningar för olika små rätter fick man ställa sig i kön. Mattanterna slevade upp det man vill ha, och fort skulle det gå. Ingen betänketid. Det är bara att peka och hoppas på att det är gott. I värsta fall brukar riset gå att äta.
I dag var jag hos en leverantör i Suzhou där man hade tagit det hela ett steg längre. Engångspinnar i trä, soppskålar i plast. Över plåttallriken hade de trätt en plastpåse, vilket gjorde att när man var klar gick det snabbt: av med påsen och vips var det klart. Ingen disk! (Fast att äta på en plastpåse kanske inte är det lyxigaste...)
Andra dagen i Qingdao gjorde jag som de andra västerlänningarna med rutin: beställde mat Western style (På tallrik: kött och potatis)
//Hannes
Det är i sådana lägen som man minns skolmaten i hemlandet med ett gyllense skimmer......
:-)