LYCKHOLMS

På väg hem från posten gjorde jag ett spontanbesök på Café 85 dgrs. De har en väldigt välsmakande mango smoothie där. Genom att bara entra det lilla caféet och ställa mig i kön skapade jag en viss osäkerhet hos de som jobbade där. Killen som stod bakom kassan var något besvärad när jag på kinesiska försökte säga vad jag skulle ha. Han förstod inte och jag försökte på engelska. Då började han rycka i sina kollegor bakom disken för att få dem att prata med mig istället. Till slut kom vi fram till vad jag skulle ha. Försökte få killen att upprepa vad det hette så jag kan säga det nästa gång, han förstod inte vad jag menade och började återigen dra i kollegorna. Sen visade det sig att en av killarna som inte ville prata faktiskt kunde göra sig förstådd engelska!

När jag stod och väntade stod jag där för mig själv och övade på mitt uttal för: Mángguǒ bīng shā. Då kommer det fram en tjej som visar sig heta Helen och säger "Nice to meet you". Febrilt försöker jag komma på hur man svara på Zhōngwén (kinesiska) Gick ju igenom det på lektionen idag, men icke. Helen undrade lite var jag kom ifrån och vad jag hette och jag undrade tillbaka vad hennes namn var och om hon kom från Wuxi samt berömde hennes engelska. Hon frågade om hon fick ta kort på mig tillsammans med hennes och självklart gick det bra. Nu finns det ett kort på oss två i hennes mobil :)

Det hela är att man måste våga prata. Vågarna man inte kommer man aldrig igång. Jag försöker använda det jag kan så ofta som möjligt bara för att bli lite tuffare och utvecklas språkligt.

Förresten kan jag ta mig till fyra platser i Wuxi med taxi genom att bara säga dem (alltså inga tecken nedskrivna på en papperslapp)!