LYCKHOLMS

Söndagen

Mao Zedong skall ha sagt: Han som inte har klättrat på muren är inte en riktig man.

Nu känns det skönt att tillkännage att vi båda är riktiga män. På söndagen tog vi oss alltså till muren. Vi ville åka till Sīmǎtái, som är en del av muren som inte är lika restaurerad som Bādálǐng och heller inte lika välbesökt. Vi lyckades dock inte ta reda på hur vi skulle komma dit. Vi köpte istället biljetter till en tourbuss. Biljetten kostade 100 RMB och inkluderade resan till och från Bādálǐng och inträde (40 RMB). Vi ville ha en tour som inte gick till Minggravarna och frågade efter en som ENDAST gick till muren, visst svarade kvinnan bakom disken och gav oss biljetterna. Istället för gravarna hamnade vi på någon Jade fabrik som sålde diverse föremål av Jade. Stället var roligt i fem minuter resterande 65 satt vi i den lilla skugga som fanns och väntade.

Det tog oss 2,5 timme att ta oss från centrala Beijing till Jade-stället. Därifrån till Bādálǐng tog det oss 3,5 timme. Tre av dessa stod vi i stort sett stilla. Det var sådana köer att trafiken stannade av. Bussens AC fungerade delvis och nådde inte oss som satt längst bak i bussen. Det var riktigt varmt.

När vi kom fram till muren kom guiden som bara pratade kinesiska och sa något som innehöll orden fyra och sex. Jaha tänkte vi. Bussen kör lite längre fram och släpper av några som springer upp mot muren, men alla går inte av och vi sitter kvar. Sen visar det sig att linbanan stänger kl 16. Vi var där fem i. Några på bussen drar i oss och knuffar fram oss mot biljettluckan och pratar snabbt på kinesiska. Budskapet går fram, vi måste köpa biljetter till linbanan. Biljetterna till linbanan kostade 60 RMB t.o.r. Kön till linbanan var lång men som vanligt går det fort att ta sig fram. Vi hoppar in i en liten vagn och åker iväg. Vagnen är lite ryckig och har en ganska hög hastighet. Jag blundar, andas och håller hårt i inredningen i vagnen.

Linbanan var inte min favorit. Landskapet kring muren är annorlunda och intressant. Man bör vara vid god hälsa när man besöker muren. Trots att Bādálǐng till stora delar är helt restaurerad är det en utmaning att klättra runt på den. Vissa delar är väldigt branta och trappstegen är på vissa ställen ganska höga. Bādálǐng är väldigt turistigt och på vissa ställen av muren ser du knappt muren på grund av alla turister som är där. Jag tror nog att andra delar av muren såsom Sīmǎtái och Jīnshānlǐng ger en mer äkta upplevelse. Nedanför muren där alla bussar väntar finns det gott om försäljare och souvenirer. Det säljs även vatten, kex och annat. Ett tips är dock att bunkra upp med förnödenheter av detta slag då det är ganska pricey där.

Jūyōng Guān som är den del av muren som är närmast Beijing.

Jūyōng Guān

Vi lämnade Beijing 9.00 och kom tillbaka 20.00. När vi kom tillbaka gick vi upp längs Wangfujing Avenue (Wangfujing Dajie) som är en gata med blandade affärer. Målet var att hitta Donghuamen nattmarknad. Det gick inge vidare och vi gav upp. Vi tog tunnelbanan tillbaka till hotellet. I Beijing kostar tunnelbanan 2 RMB.

Måndagen:

Vi checkade ut från hotellet (852 RMB = 3 nätter) Home Inn som vi bodde på är ett lågprishotell som det finns gott om i hela Kina. Hotellet var rent men slitet och hade väggar samt inredning i klara färger. Sängen var hård och vi övervägde att byta hotell, men beslutade oss sedan för att bo kvar.

Efter att vi checkat ut åt vi en brunch och tog oss sedan till Flygplatslinjen som är i anslutning till tunnelbanestationen Dongzhimen. Tåget ut till flygplatsen kostar 25 RMB och tar ca 20 minuter om du ska till terminal 3. Flyget var försenat. Vi landade i Wuxi kring 16.00 och kom ut till fuktig värme. Termometern hemma visade på +30.5 grader och höll sig så ett par timmar framåt och sjönk sedan till +24.