LYCKHOLMS

Grattis MARTIN på födelsedagen!

som varade i flera timmar.



är ute på nya gator där jag inte vandrat förut



Röda underkläder ska man bära om man är född i det nuvarande zodiakdjuret, som är kanin. Är man född 1952, 1963,1975, 1987, 1999, 2011 ska man för att förhindra otur alltså bära röda underkläder. Det kan förklara varför röda underkläder är något man allt som oftast kan se hänga ute på tork.

är inte vilsen, men vet inte riktigt 100 vart jag är.  Funderar på att ta bussen hem



men så ser jag mitt gatunamn skymta mellan grenarna



går till tempelområdet för att sondera utbudet av fågelburar



efter några varv på fågelmarknaden började jag känna mig hungrig, men bestämmer mig för att svänga ihop något när jag kom hem istället för att äta ute.

Något som ligger residensets invånare varmt om hjärtat är att resa. Idag packas väskan för en weekend till Xi'an. Staden är huvudstad i Shaanxiprovinsen och betyder direktöversatt Västra freden. Xi'an har en historia som stäcker sig några tusen år tillbaka.




En bit utanför staden finns det som är vår egentliga anledning till resan. Där finns Yíng Zhèng, förste kejsaren av Qindynastins grav. Graven är vaktad av en hel armé, närmare bestämt ca 8000 skulpturer av bränd lera, en terrakottaarmé. 

1918 - Republiken Litauen bildas
1923 - Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar farao Tutankhamuns sarkofag
1962 - Regalskeppet Vasa visas för publik för första gången på Wasavarvet
1986 - Den skapande, omtänksamma och älskvärda Monica föds
1987 - En ny 100-kronorssedel införs med bild på Carl von Linné
1990 - Kjell-Olof Feldt avgår som finansminister





Grattis MONICA på födelsedagen!

Det behövs inte särskilt mycket för att liva upp tillvaron.

1) Vi har haft lite problem med toaletterna här hemma. Båda (!) slutade helt enkelt att spola, eller hela toaletten fylldes med vatten som tog ungefär en kvart på sig att rinna undan. Inte sådär jättekul. Jag har fortfarande ett väldigt starkt minne från allt krångel med tvättmaskinen som inte är lika krångligt som avlopp. Därför har jag in i det sista dragit på att kontakta någon gällande detta. Men så helt plötsligt så började det fungera igen! Det blev en glädjedans och den pågår fortfarande i mitt huvud.

2) Idag var vi och åt middag med en vän som med kort varsel avslutar sitt kontrakt och åker tillbaka hem. När vi är påväg att gå börjar Lisa Ekdahls "gamla dänga" "Vem vet, inte du, vem vet, inte jag..." att ljuda ur högtalarna. Mycket lustigt. Vi pratade med ägarinnan och hon sa att hon gillade låten och hade laddat ner den från internet.

Vanligtvis håller jag inte på med alla hjärtans dag. Men i dag fick jag ett måste-ha över mig. Jag var ute på en promenad och mötte en efter en med gigantiska blombuketter. Några med små kanin-mjukisdjur och blommor och andra med bara blommor. Här och där såg jag människor med hjärtformade ballonger och med nallebjörnar dubbelt så stora som dem själva.



Jag uppvaktade min man med blommor, ballonger, hjärtkonfetti och tvårättersmiddag.

Söndagen spenderades, hör och häpna, i Shanghai. Vi hade en del ärenden och uppdrag, som kan sammanfattas med ordet shopping. Det bådet prutades och var fasta priser. Den roligaste prutningen genomfördes 95% på kinesiska och skrattades igenom. Jag kände mig nöjd med min insats, trots att jag betalade ett högre pris. Men skrattet och minnet är värt den där extra tjugan.

Vi åkte tillbaka till Kava Kava som vi var till i början av veckan. Vi bokade två små skåp i kinesisk stil och köpte en rödlackad fin ask/låda. Igår inhandlades även förvaring till Hannes alla klockor, en samling som vuxit till sig.

Idag sitter jag med flera hundra små saker som ska rensas ut och organiseras. Det är pennor, papper, böcker och gud vet allt. Om ungefär en månad kommer de och packar ihop allting och innan dess ska det rensas, packas och skrivas listor på innehållet.

Det här med barn är inte helt enkelt och okomplicerat här. Först och främst gäller ett- barnspolicyn. Sen vill många ha söner. På landsbygden kan det vara för att det är sönerna som tar över gården, men det är också så att om man får en dotter ”tas” hon ifrån familjen när hon växer upp och gifter sig. Hon tillhör då mannens familj och firar huvudsakligen då högtider med denna. De som har en dotter står där helt plötsligt utan barn, om man ska dra det hårt.

 

Utöver detta spelar namnet en stor roll, det finns företag/avdelningar som utefter olika faktorer kommer fram till ett bra namn till den nyfödde. Pojkar brukar ofta få namn som Drake, Tiger eller annat som syftar till styrka, pengar och makt. Flickor får istället namn som syftar till mjukhet och skönhet så som Lotusblomma.

 

Jag tycker hon är så söt, en riktig Lotusblomma

 

 

Sedan gäller det att planera födseln så att den inträffar på ett bra datum utefter Lunarkalendern och under ett bra år.

 

Nästa år är till exempel drakens år. Personer födda under drakens år anses ha en outtömlig makt, vara attraktiva, fulla av vitalitet och styrka. De tros även bära en ”ödeskrona” som gör dem kapabla att uträtta storverk.

Idag har jag inte varit utanför dörren. Jag har varit fullt sysselsatt med projekt här i residenset.

Jag har:
-Tvättat fler än två maskiner tvätt - halvroligt
-Dammat under skrivbordet - halvroligt
-Lyssnat på när Plura utsattes för moraltestet hos Christer i P3 - roligt
-Pratat med Hannes i telefonen fler än två gånger - roligt
-Skrivit mail - roligt
-Ringt och väckt min syster - mycket roligt

Tänk vad mycket nytta solens strålar kan göra, eller fina vänner man pratar/mailar med. Tack för det.

Jag har funderat lite kring att flytta till Sverige igen. Först tänkte jag att det blir till att komma tillbaka till vardagen igen, men då blir ju tiden här i öst till lite av en parantes. Därför bestämde jag mig till att göra om det till att det blir ett nytt kapitel, för alla kapitel i en bok är lika mycket värda, men kan vara olika långa.  

Att flytta tillbaka blir verkligen ett nytt kapitel på många sätt och vis. Först blir det ett nytt hem (eftersom vi sa upp vår lägenhet), som vi i och för sig inte har ännu, sen blir det förhoppningsvis nytt jobb för mig, utvecklande av nya intressen och en ugn. Man kan knappast ana hur mycket en ugn egentligen betyder innan man står där utan en.

Det nya känns spännande och jag har tänkt ta det som det kommer. Är det något jag har lärt mig av att vara i Kinaland är det att det löser sig och att man inte ska hetsa upp sig.

För ett tag sedan blev gemensamt beslut taget. Vi kommer flytta till Sverige igen.

Den 31 mars går flyget och dörren till lägenheten har då stängts för sista gången. Känslorna kring detta är blandade, det känns väldigt tråkigt att lämna detta konstrasternas land, men också skönt att komma tillbaka till Sverige, jag har redan börjat fundera på vad jag ska baka när jag har en ugn igen.

Vi landade återigen i Hanoi som denna gång bjöd på en härlig vår/försommarvärme. Vi hade beställt pick-up genom hotellet. Vi gjorde detta på alla hotell eftersom vi hört talas om alla bedrägerier just gällande taxi till hotellen. Men när vi kom ut i ankomsthallen fanns det ingen som väntade på oss. Vi tittade två-tre gånger runt oss, men ingen.

 

Vi ringde till hotellet och frågade varför det inte fanns någon som skulle hämta oss. Svaret löd: ”Som du kanske vet är det stor helg nu, min chaufför jobbar inte idag, han är ledig. Ni får ta taxi, det kostar 15 US $”.

Vi gick ut till taxiståndet och började dividera med taxichauffören om vilket pris som skulle tas. Vi tackade samtidigt högre makter för att vi inte kom från Sverige och var trötta efter en lång flygresa. Vi hoppade in i taxin och kom fram till rätt hotell (dubbelkollade adressen innan vi gick ut ur taxin) Möttes där av den smått underliga föreståndaren, som gav oss nyckeln till rummet och bad oss återkomma om två minuter för att checka in. Vi gick upp och la av oss våra väskor och gick sen ner till receptionen igen. Där fanns inte föreståndaren kvar, utan bara två andra gäster. Efter 5-10 minuter kom han på en motorcykel och gav gästerna en bunt med $-sedlar, varpå de åkte till flygplatsen. Vi fick till slut checka in och föreståndaren frågade om vi ville boka taxi till flygplatsen på måndag. Det blir bra sa vi och bestämde att taxin skulle bokas till 7.30 am.

Innan vi skulle åka tillbaka till Wuxi hade vi en hel dag i Hanoi och hade planerat att åka till några av de byar vi tänkt tidigare i veckan. Vi var i kontakt med en researrangör som skulle ordna med bil och guide till oss, men det gick så segt med allting så när han skulle kontakta oss på lördagen hade han inte vårt nummer utan ringde till hotellet som svarade att vi inte bodde där, vilket ledde till att alltihop avbokades. Det blev alltså till att spendera åter en dag i Hanoi.

Mycket var fortfarande stängt, men vi gick lite i de gamla kvarteren och till en marknad, som var mer eller mindre stängd. Vi såg kvarlevor från nyårsfirandet och åt god mat.

 

Vi hade hittills shoppat för 25 + 13 + 25 SEK. Men sista kvällen i Saigon gjorde vi misstaget att gå in i en väskaffär. Hannes hittade en väska och mer eller mindre tvingade mig att köpa en också. Detta köp ökade på vår shoppingutgift med flera miljoner dong.

 

Tre miljoner dong motsvarar cirka 1000 SEK. Det kändes intressant att betala en lunch med 100.000 sedlar och gå runt med flera miljoner på fickan.

Det är motorcyklar  och bilar överallt och här gäller inte regeln att man skall stanna för fotgängare. Förväntar man
sig det blir man stående ett bra tag.



Kvällen innan vi skulle åka hem gick vi en sista sväng runt den lilla sjön/dammen och blev kvar vid en
konsert där hela publiken satt på sina motorcyklar.

Måndagsmorgon kom och under tiden som gått sen vi först bestämde tiden för avresa hann personalen på hotellet ringa upp till rummet två gånger och fråga oss personligen tre gånger om det var 6.00 och/eller 7.00 som vi ville åka till flygplatsen. 7.30 gick vi in i taxin, men först försäkrade jag mig om att det skulle kosta 16 $ och inget annat, ”Är det totala priset 16$?” ”Tillkommer det tullar från broarna?” ”Kommer vi endast betala 16 $?”. Killen vi pratade med verkade inte förstå riktigt, men svarade ”Tillsammans 16 $” Vi hoppade in i taxin, det visade sig att chauffören var ganska trött. Han blundade med jämna mellanrum, körde svajigare än många andra och gäspade stort varannan minut. Tillslut stannade han bilen på kanten på motorvägen och gick ut och sträckte lite på sig och gäspade ännu mer. Vi kom fram till flygplatsen i ett stycke och var glada för det.

Vi lämnade ett kyligt Hanoi och välkomnades efter två timmars flygtur av ett varmt och soligt Saigon. Vi hämtades upp på flygplatsen och kördes till vårt hotell, Indochine Hotel. Hotellet var rent, men inte särskilt kul.

Vi bytte om och gick till Reunification Palace, som tidigare var symbolen av södra Vietnams regering och som tusentals vietnameser och amerikaner satte livet till för att försvara. I trädgården som omgav byggnaden fanns stridsflygplan och pansarvagnen från tiden då dåvarande Sovjet och USA krigade med varandra och hade varsin sida i Vietnam.



I Saigon fanns det mer av LV butiker och även andra affärer som vi kände igen, The Bodyshop och Mango för att nämna några.



Vi hamnde mitt i någon paradliknade historia, med mycket ljud och rörelse.



När vi var i Saigon var vi mitt i nyårsfirandet, Tet. Resultatet var att nästan allt vi gick förbi var stängt.



Både i Hanoi och Saigon var motorcykeln en central del i vardagen. Mycket gjordes från cykeln. Man köpter ballonger, mat, korgar, blommor m.m.



Vi gick till botaniska trädgården, som visade sig vara ett zoo.



Vi tittade på människor och blommor



Vi satt i loungen när vi skulle tillbaka till Hanoi.

Har efter sisodär elva månader kommit på att det inte figurerar särskilt många bilder på oss här på bloggen. Därför bjuder jag på bilder från vår Shanghaitripp idag.




På väg till tågstationen.



Lite restauranger är fortfarande stängda, men några är igång igen och torkar lite fisk
ute i den rena luften.



Vi kommer fram till tågstationen och scannar våra väskor.



Vi följer de gula pilarna till snabbtågen och letar efter vårt tågnummer på de stora
skyltarna



Det är fler än vi som åker.



Väl framme i Shanghai köper vi våra hembiljetter i de mycket smidiga biljettmaskinerna.



Vi tar taxin till Portman Plaza och gör ett första stopp på CityShop, där vi köper bagels.



Nästa stopp är lunch på Element Fresh. Det är skönt väder som inbjuder till utomhus-
lunch i bara tröjan.



Det intas Laffabread-salad och hett vatten.



För 1000 bonuspoäng som vi sparat på vårt EF-kort får vi varsin efterrätt och te.



Vi vandrar Nanjing Xi Lu ner



och hamnar på Uniqlo, en japansk klädkedja i HMs prisklass.



Vi hoppar in i en taxi och åker till de franska delarna och FuxinLu med Urban Tribe
som mål.



Där inhandlar vi temuggar och lite smått och gott. Sen hoppar vi in i en taxi igen.



Siktet är inställt på Kava Kava, en möbelaffär på Anfu Lu, som visade sig vara stängd.



Besvikna som vi blev, tog vi istället en kopp te på Costa Coffee på andra sidan gatan.



Där fick vi svaret på hur man tar ner sina kläder som hänger på tork uppe i träden.



Efter fikastunden gick vi till närmsta metrostation och tog linje 1 till Shanghai indoor stadium



Efter att ha gått ut genom exit 1 och insett att vi egentligen skulle gått ut genom exit 7
kom vi fram till IKEA. Där flanerade vi den snitslade banan genom affären och kom ut med
två paket ätpinnar och matgåvor till vänner och bekanta från mathörnan.



Dags för TAXI.



Middag blev pasta på Wagas. Sen tunnelbana tillbaka till tågstationen.



Där intogs den sista fikan för dagen, black tea latte.



20.05 väntade tåget på oss, som sedan tog oss tillbaka till Wuxi. (OBS! Bilden är inte från
ikväll)

Vi anlände till flygplatsen i Hanoi på eftermiddagen/kvällen på lördagen. Vi gick ut ur planet och kom till immigrationen. Där uppstod en viss nervositet. Där fanns skyltar om visum, hade vi något visum? Nej, det hade vi inte. Vi sökte i minnesbanken, hade vi totalt missat att det krävdes visum för att äntra Vietnam? Vi gick tillsammans fram till passkvinnan. Hon tittade på oss, sen i våra pass. Har ni visum? Ehhh.. nej. Okej. Sen stämplade hon våra pass och vi fick gå in i landet.

 

Efter att ha spenderat en timme med att komma ut ur planet, svettats vid passkontrollen och väntat på bagaget kunde vi äntligen gå ut. Där väntade en kille med vårt namn skrivet på en skylt. Det kändes häftigt.

 

Vi kom till vårt hotell, Cinnamon Hotel, där vi fick rummet Tamarind. Ett trevligt hotell med trevligt läge bredvid en katedral och trevlig personal.

 

 

 

Söndagen spenderades med att gå i de gamla kvarteren, med en galen trafik. Här var det inga snälla e-bikes, här var det motorcyklar med bensin som drivmedel, vilket även ledde till en taskig luft. På de smala gatorna trängdes motorcyklar, bilar, fotgängare och en och annan höna. Vi spenderade i stort sett hela dagen med att gå, vi gick gatan ner där de sålde hänglås, vi gick på gatan där det såldes dekorationer inför det stundande nya året.

 

 

Vi gick och tittade på en water puppet show, som var intressant. Alla sånger och de få dialoger i showen var på det lokala språket, vilket gjorde att vi inte förstod särskilt mycket. Men vem kan motstå programpunkter som ”När karpen förvandlas till en drake”?

 

 

Redan på söndagen hade många små butiker och restauranger stängt ner för ledigheten. På måndagen var det mer som var stängt och på tisdagen var centrumet väldigt stängt. Dessa dagar spenderades även dem med att gå och gå. Hur vi än försökte hitta nya vägar att utforska hamnade vi i alla fall till slut på samma ställe. Vi försökte ordna en dagstur till några hantverksbyar strax utanför Hanoi, men guiderna hade tagit ledigt och de var rädda för att det mesta i byarna var stängda på grund av nyåret.

 

 

 

Måndagen och tisdagen blev lite samma samma, men vi gick till Tempel of literature, till Lenin park, vi gick på labyrintgatorna och vi åt, fikade, åt, fikade och åt lite till. Jag testade några olika nudelrätter och vårrullar, som kan räknas som den lokala maten. Hannes körde på BLT-mackor. Vi hittade även en italiensk restaurang med supergod mat och ett café med en himmelskt god chokladkrämpaj.

 

 

 

På onsdagen packade vi ihop och flög ner till Saigon.

Nu är vi tillbaka i Wuxi igen och kan återigen ta del av smällare och raketer, som är efterdyningar av nyårsfirandet. Dessa ting är nämilgen inte ok i Vietnam, så vårt firande av det nya året var tyst och lugnt.

Blir varken bildkavalkad eller någon utsvävande berättelse om resan ikväll. Den kommer senare i veckan. Bjuder istället på lite festligt fyrverkeri från innergården nu ikväll.

Efter tva varma dagar nere i soder sitter vi nu pa flygplatsen och vantar pa att boarda planet som skall ta oss tillbaka till Hanoi.

Da det ar nyar var ekonomiklassen slut,sa vi fick ta business, vilket i sin tur har lett till att vi sitter i loungen och har fri tillgang till notter med kokossmak, snabbnudlar och minibananer. Ibland ler livet lite extra mot en.

Vi har spenderat tre hela dagar i huvudstaden. Hanoi ar inte riktigt som de andra staderna vi besokt i Asien. Det ar inte ett Starbucks sa lang ogat kan na och vi har endast sett ett litet litet omrade med topend affarer som D&G, Chanel, LV m.m. Det kanns valdigt trevligt och ar ungefar sa som vi trodde att Kina skulle vara.

Dagarna har har mestadels spenderats med att ga, ga ,ga ,ga och ga. Staden ar inte sarskilt stor och det kanns som att vi ha vandrat de flesta gator ner.

Imorgon flyger vi till Ho Chi Minh city (Saigon)

Vill bara meddela att vi ar framme i Hanoi och att vi har det bra.

Imorgon är det två veckor sedan jag kom tillbaka till Kina. Väskorna står återigen packade i hallen, imorgon åker vi och firar nyår i Vietnam.



Vi startar i Hanoi och flyger sedan vidare till Ho chi minh och sedan tillbaka till Hanoi och när kalendern räknat fram till 7e februari är det dags att åka hem till Wuxi igen.