LYCKHOLMS

Vi landade återigen i Hanoi som denna gång bjöd på en härlig vår/försommarvärme. Vi hade beställt pick-up genom hotellet. Vi gjorde detta på alla hotell eftersom vi hört talas om alla bedrägerier just gällande taxi till hotellen. Men när vi kom ut i ankomsthallen fanns det ingen som väntade på oss. Vi tittade två-tre gånger runt oss, men ingen.

 

Vi ringde till hotellet och frågade varför det inte fanns någon som skulle hämta oss. Svaret löd: ”Som du kanske vet är det stor helg nu, min chaufför jobbar inte idag, han är ledig. Ni får ta taxi, det kostar 15 US $”.

Vi gick ut till taxiståndet och började dividera med taxichauffören om vilket pris som skulle tas. Vi tackade samtidigt högre makter för att vi inte kom från Sverige och var trötta efter en lång flygresa. Vi hoppade in i taxin och kom fram till rätt hotell (dubbelkollade adressen innan vi gick ut ur taxin) Möttes där av den smått underliga föreståndaren, som gav oss nyckeln till rummet och bad oss återkomma om två minuter för att checka in. Vi gick upp och la av oss våra väskor och gick sen ner till receptionen igen. Där fanns inte föreståndaren kvar, utan bara två andra gäster. Efter 5-10 minuter kom han på en motorcykel och gav gästerna en bunt med $-sedlar, varpå de åkte till flygplatsen. Vi fick till slut checka in och föreståndaren frågade om vi ville boka taxi till flygplatsen på måndag. Det blir bra sa vi och bestämde att taxin skulle bokas till 7.30 am.

Innan vi skulle åka tillbaka till Wuxi hade vi en hel dag i Hanoi och hade planerat att åka till några av de byar vi tänkt tidigare i veckan. Vi var i kontakt med en researrangör som skulle ordna med bil och guide till oss, men det gick så segt med allting så när han skulle kontakta oss på lördagen hade han inte vårt nummer utan ringde till hotellet som svarade att vi inte bodde där, vilket ledde till att alltihop avbokades. Det blev alltså till att spendera åter en dag i Hanoi.

Mycket var fortfarande stängt, men vi gick lite i de gamla kvarteren och till en marknad, som var mer eller mindre stängd. Vi såg kvarlevor från nyårsfirandet och åt god mat.

 

Vi hade hittills shoppat för 25 + 13 + 25 SEK. Men sista kvällen i Saigon gjorde vi misstaget att gå in i en väskaffär. Hannes hittade en väska och mer eller mindre tvingade mig att köpa en också. Detta köp ökade på vår shoppingutgift med flera miljoner dong.

 

Tre miljoner dong motsvarar cirka 1000 SEK. Det kändes intressant att betala en lunch med 100.000 sedlar och gå runt med flera miljoner på fickan.

Det är motorcyklar  och bilar överallt och här gäller inte regeln att man skall stanna för fotgängare. Förväntar man
sig det blir man stående ett bra tag.



Kvällen innan vi skulle åka hem gick vi en sista sväng runt den lilla sjön/dammen och blev kvar vid en
konsert där hela publiken satt på sina motorcyklar.

Måndagsmorgon kom och under tiden som gått sen vi först bestämde tiden för avresa hann personalen på hotellet ringa upp till rummet två gånger och fråga oss personligen tre gånger om det var 6.00 och/eller 7.00 som vi ville åka till flygplatsen. 7.30 gick vi in i taxin, men först försäkrade jag mig om att det skulle kosta 16 $ och inget annat, ”Är det totala priset 16$?” ”Tillkommer det tullar från broarna?” ”Kommer vi endast betala 16 $?”. Killen vi pratade med verkade inte förstå riktigt, men svarade ”Tillsammans 16 $” Vi hoppade in i taxin, det visade sig att chauffören var ganska trött. Han blundade med jämna mellanrum, körde svajigare än många andra och gäspade stort varannan minut. Tillslut stannade han bilen på kanten på motorvägen och gick ut och sträckte lite på sig och gäspade ännu mer. Vi kom fram till flygplatsen i ett stycke och var glada för det.