LYCKHOLMS

I natt är det sista natten i Kina, och de senaste dagarna har vi spenderat med att göra så många saker som möjligt, just en sista gång.

I söndags efter ett antal timmars försening flög vi vårt sista inrikesflyg, i tisdags gick vi för sista gången ut ur lägenheten, vi åkte tåget till Shanghai för sista gången. Till och med sådana saker som att byta vattenbubbla har blivit räknade.

Det är fortfarande med väldigt splittrade känslor som vi åker hem. Det ska bli roligt att träffa alla vänner och familj och att dricka vattnet ur kranen, men jag kommer sakna många saker här.

Shanghai visade idag upp sig från en fantastisk sida med sol, värme och klarblå himmel.

Imorgon 16.00 väntas vi landa i Sverige.

Kommer man till Dali för att undkomma alla turister har man kommit fel. Dali - den gamla staden är uppbyggd för turister och i var och varannat hörn kan man ta kort med kvinnor i traditionella dräkter, ibland med påfåglar som rekvisita. Det är tourgrupper överallt - både kinesiska och andra asiatiska och det säljs silversmycken och batik i varje liten shop. Dali ligger väldigt nära gränsen till Tibet och både varor och mat är klart inspirerade därifrån.

Runt staden går stadsmuren och bortom den finns stora berg i varje riktning. Vädret har varit strålande och varmt och efter kyliga dagar var sol och värme välkommet.

Trots turismen är priserna på mat och boende låga. För att vara så turistigt är Dali helt ok.

Blixtvisiten i Kunming ger ingen direkt kunskap om staden förutom att luften är dålig, människorna ser lite annorlunda ut i jämförelse med Shanghai och Wuxi och att dialekten är annorlunda.

Hade Kina haft olika tidzoner, som det borde ha så ligger vi just nu ungefär 1.5 tidzon närmare Sverige. Det blir mörk senare här, vilket är trevligt.

Imorgon väntar 30 minuters flyg och sedan är vi i Dali.

Efter cirka 48 timmar lämnar vi Guilin och flyger vidare till Kunming i Yunnan provinsen. Stoppet i Kunming blir kort för imorgon bitti 7.10 lyfter planer till Dali. 

Staden Guilin är inte den mest spännande jag varit i, det är omgivningarna runt staden som är det intressanta. Vi har inte gjort särskilt mycket under tiden vi varit här, mycket på grund av vädret. Vi har besökt en nattmarknad, tittat på pagoder, besökt stadsmuren och Solitary beauty peak, som inte var särskilt mycket mer än en kulle man kunde klättra upp för och ett gäng gula byggnader. Men som många andra gånger får man ut så mycket mer om man kan läsa sig till vad området innebär eller om man har en guide.

Vi lämnade ett regnigt Yuangshou och tillbringade 1.5 timme på en skumpig buss till Guilin. I Guilin skulle vi byta buss till Longsheng för att sedan ta oss vidare till Dazhai. Enligt vår guidebok skulle bussen gå från main busstation. Där svarade alla vi frågade Meiyou - Har inte. Till slut skrev en kvinna ner några tecken, sa buss 91 och knuffade iväg oss i riktning mot de lokala bussarna. Kalla och blöta gick vi lite uppgivet iväg mot busshållplatsen, där vi försökte lista ut vad kvinnan skrivit ner. Vi funderade fram och tillbaka och bestämde oss till slut för att hoppa på bussen och se vart den skulle ta oss. Efter 10 minuter stannar bussen vid en annan busstation som ser ny ut. Vi hoppar av och genast börjar en kvinna ropa Longsheng! Longsheng! till oss.



Vi hoppar på bussen och åker sedan i två timmar innan vi når den lilla staden Longsheng som är som många andra städer här: Under uppbyggnad. Där uppstår det återigen förvirring. Vart går bussen till Dazhai? Vi frågar och folk pekar och ropar och vi blir mer förvirrade. Efter 20 minuter dyker det upp en liten buss som det står: Special Bus To Dazhai Village. Den kändes rätt. På nästa buss och skumpa fram i delvis 20 km/h i 1.5 timme. Väl framme i Dazhai möts vi av en stor gate och inget mer. Två kvinnor pratar med oss och följer oss och efter några minuter kan man skymta några hus och där har vi Dazhai Village.



Det var regnigt och rått och vi bestämde ganska snabbt att vi endast skulle stanna i en natt, istället för två som var den ursprungliga planen. Dazhai är en Yao by, Yao är ett minoritetsfolk, där kvinnorna bär färgglade kläder och silversmycken. Byn är byggd för turister som vill ta sig en titt på risterrasser och det finns skyltar på engelska och kvinnor som hela tiden vill sälja saker till dig. Saker som går att hitta på vilken annan marknad som helst.




Vi gick runt i byn och såg det mesta på 15 minuter. Efter mycket tjat åt vi middag på det lilla hotellet där vi bodde. Vi festade loss på ris, stekta vilda grönsaker, stekt potatis och grönsaker, som var väldigt gott.



Är man väldigt bekväm av sig ska man nog tänka om innan man åker hit. Hotellet var byggt av trä, och det var endast de tre cm tjocka plankorna som utgjorde huset. Isolering var inget man jobbade med, inte heller någon form av värmekälla så som AC, element eller liknande. Vårt rum hade privat badrum, vilket visade sig vara en hål i golvet toalett som inte gick att spola och en liten slang med duschmunstycke. Eftersom vi var några meter ovanför havet var det ganska kallt, skulle tippa på 5-10 grader och det var inte med glädje man bytte om till sovkläder. På morgonen vaknade vi av dagsljuset som letade sig in i springorna i väggen. Vi gick upp, slängde på oss kläderna, åt några kex, betalade för rummet och gick till bussen.



Vi tillbringade ungefär 14 timmar i byn och totalt åtta med att ta oss dit och tillbaka. Det var spännande och resan dit gjorde det absolut värt det. Naturen är fantastisk och vägen slingrar sig likt en orm längs bergskanten och man kan med jämna mellanrum se långt ner, ibland kanske mer än man vill.

Nu är vi tillbaka i Guilin där det är kallt och regnigt, men vårt hostel har värme och varmvatten, så vi är mer än nöjda.

Idag har vi åkt Bambubåt på Li River. Att kalla det för Bamboo boat var väl kanske att ta i, det enda som var av bambu var de små "sofforna" man satt i, som för övrigt inte var fastskruvade i flotten. Vi började färden från hållplatsen klockan 10, åkte i cirka en timme, var tvungna att gå i land i 1.5 timme i lunchtid där det enda som fanns var små stekta fiskar. Fortsatte vår färd i 45 minuter, fick ta del av vyn på 20 yuan sedeln, åkte en liten shuttlebus in till XingPing, åt sen lunch, köpte örhängen, åkte skumpig buss tillbaka till Yangshou.

Efter 2.5 timmes flyg från Shanghai kom vi till Guilin. Efter ytterliggare 75 minuter i en bil kom vi till vårt hostel 4 km utanför Yangshou.

Det är ett otroligt landskap som bilder knappast gör rättvisa. Det är kalkstenstoppar var man än tittar, gles bebyggelse, kor och bufflar på vägen, ett helt annat Kina än vad vi är vana vid.



Vi hyrde cyklar och cyklade (!!) in till Yangshou, vilket var lite av ett äventyr. Inga vägskyltar och delvis lervälling till väg. Vi cyklade till och med inne i staden, vilken absolut inte var stor, men trafiken är fortfarande lite ma ma hu hu. Det cyklas och åks E-bike i fel riktning, ingen blinkers m.m. Ett äventyr rikare där.

Veckan har gått liite för fort och jag har inte riktigt hunnit med allt som stått på listan.

Vi har nu städat ur lägenheten och sovit vår sista natt, men ska tillbaka igen efter semestern och hämta de packade resväskorna och lämna nyckeln.

Jag har några saker som jag vill dela med mig av, men de får helt enkelt rapporteras i efterhand.

Det råder en viss rädsla för strålning här just nu i och med olyckan i Japan. Vilket har medfört att salt, soya och vinäger sålt slut på mataffärerna. Man vill åt Jod. Vatten bunkras upp och matförrådet fylls på. Enligt svenska UD och svenska ambassaden är det än så länge ingen fara här där vi är.

Imorgon flyger vi till Guilin och sen vidare till Yangshou.

Idag när flyttlasset gått och jag och Hannes blev ensamma igen gick vi ut på en promenad.

De håller på och bygger upp en ny gata en bit bort från tempelområdet. Av vad som går att se kommer det bli caféer, restauranger, butiker, hotell och gallerier längs gatan. Området ligger fint vid kanalen och har potential att bli riktigt bra. Jag har gått och kikat här lite tidigare och tänkte att Hannes skulle få se det innan vi åker härifrån.


kanalen vid tempelområdet



Det är inte så mycket som öppnat än, men vi gick till det som var öppet och drack lite te och köpte vykort på ett café. När vi sitter där kommer det in en tjej och en kille med kamera och mikrofon. Vi såg dem tidigare när vi gick in på gatan. De höll på med ett repotage och frågade om de fick ställa några frågor till mig. Så snart kommer jag synas på TV.



Intervjun (ungefär):
Reporter: Vad tycker du om det här caféet/baren?
Jag: Det är mycket trevligt.
Reporter: Hur smakar ditt te?
Jag: Det smakar mycket bra.
Reporter: Jag ser att ni hittat några vykort, ska ni skicka dem till er familj?
Jag: Vi kommer att skriva och skicka dem när vi kommit hem.
Reporter: Så era vänner och familj kommer att få fina vykort?
Jag: Ja precis.

Kanske inte den längsta eller mest uttömmande intervjun, men det var ganska roligt.

Igår efter utflykten tog Jessica oss till ett matställe för lite lunch/snacks/middag. Vi pratade tidigare under dagen om specialitéer från Wuxi och fick under måltiden smaka på dem. Först ut en skål med röd soppa och en sorts dumplings fyllda med fläskkött. Det finns två soppor att välja mellan, röd och vit. Det röda är lite starkare, men var inte jättestark, den var god. Sen serverades vi Xiao long man tou en sorts ångade dumplings som var söt i smaken. En god, men intressant smak. Maten från trakten är söt i karaktären.


hun tun


Xiao long man tou

En måltid bestående av fyra torra dumplings och en skål röd soppa med dumplings i gick loss på 16 svenska riksdaler.

Grattis på födelsedagen Pontus och Cebastian

2 RMB kostade bussen som tog cirka 25 minuter och 105 RMB kostade inträdet till parken.

Idag när det vankades utflykt till TurtleHeadPark med Jessica och Janet vaknade jag upp till ett grått och regnigt Wuxi.

För 35 RMB kan man inträda i en parfymflaska. Eller så är det inträdet till Mey blossom garden. Det är just nu blomning för fullt, vilken sprider en härlig doft i hela parken. Det fanns mängder av träd med vackra blommor i ljusrosa och lite mörkare nyanser mot lila.

Idag har det varit soliga 19 grader och blue-sky, vilket resulterade i att vi inte direkt var ensamma i den enorma parfymflaskan.

Åker man till Shanghai, Beijing, HK, Singapore, LA, Seoul, Tokyo eller en rad andra städer tycker jag absolut att ett besök på Din Tai Fung är något man ska planera in. Jag kan bara svara för hur det är i Shanghai, men där är det bra. Riktigt bra. Det är inte i prisklassen man hittar ute på gatan, men det är heller inte dyrt.

Tiden är knapp, så känns det. Vi har ungefär en vecka kvar i Wuxi sen åker vi på äventyr, sen tillbaka till Wuxi för att lämna nyckel och stämma av så att vi inte taget med oss något som tillhör lägenheten, sen tre dagar i Shanghai, sen Sverige.

Idag åker vi till Shanghai, som jag hoppas bjuder på lite sol. Här i stan är det mulet, men inte kallt.



Trevlig lördag!

Igår var det exakt 21 dagar tills vi är tillbaka i Sverige igen. Idag är det 20 dagar kvar. Vi har skrivit kontrakt på en lägenhet i Västerås och kommer flytta in på Hannes födelsedag 1 maj, eller däromkring. Från sista mars och fram till inflytt kommer vi bo i någon form av tillfälligt boende, det är inte helt klart hur det kommer se ut än. Men inget bekymmer gällande det, det löser sig.

Jag älskar hösten, det är min absolut bästa årstid. Men när våren kommer och bjuder på mitt näst-bästa: spela-kula-väder, då är jag lycklig. Egentligen har väl våren varit här lite till och från sen det kinesiska nyåret, men nu är de fina dagarna tätare och det känns som att det är mer på riktigt nu.



Hur härligt är det inte att kunna sitta på balkongen och fika? Och detta utan att ha underställ,byxor,tröjor,fleece, dunjacka,raggsockor och värmeelement. Jag sitter här blott i min kalaströja, uppvikta byxor och solglasögon. En bonus är att excellistan är inskickad.

När vi kommit hem har jag tänkt ta några av alla tusentals bilder och några andra små minnessaker och sätta ihop det till ett album. För några veckor sedan när jag var på tågstationen i Shanghai köpte jag två tidningar. Mannen som sålde dem flinade stort. Innan jag gör något med dem vill jag ha dem översatt, även om jag inte förstår, så vill jag känna att det är ok information i dem. Förrförra veckan på Torsdagsklubben frågade jag Jes, som läste, rodnade och sa att det var någon form av erotisk berättelse. Då förstod jag varför mannen som sålde dem flinade mer än vad som brukar flinas.




Jag har sedan dess samlat på mig en annan tidning, som jag vet är en nyhetstidning.

allt som skrivs på bloggen är skrivet utifrån mitt perspektiv, hur jag ser på och uppfattar saker och sådant som händer. Det finns mängder med bloggar där ute om livet utomlands och i Kina. Det finns även många sidor som är skapade för att underlätta för människor som ska ut och resa till Kina. Mittens rike är en sådan. Den fokuserar till stor del på Beijing, men har även en hel del matnyttig information om andra platser i Kina och om hur man söker visum. 

är som bekant för de allra flesta dagens viktigaste mål. Idag känns den viktigare än någonsin.

Idag ska det öppnas exceldokument och fyllas i rader efter rader. Sen ska man komma på alla engelska ord för alla saker. Kikade igenom listan vi fyllde i när vi flyttade ner och hittade pinsamma direktöversättningar. Men jag vill minnas att vi just då var ganska jättetrötta på att fylla i listor.


I biblioteket (?) serverades WASA knäckebröd med ägg, två yoghurtar (dock inte snyggvarianten) och en mini-mango plus livets dryck - te. 

Kvällen har spenderats med att provpacka våra resväskor, som vi ska klara oss på tills vi får flygfrakten och de magasinerade sakerna i början på maj.



Det resterande som inte ska ner i resväskorna har räknats, värderats och ska senast fredag skickas iväg i listform. På onsdag nästa vecka kommer de och packar ihop det vi inte har packat och tar med sig allt. Ska bli intressant att se hur det går. Har hört några skräckhistorier om flyttlass både inom Kina och ut från Kina. 

Det mesta är nu räknat, värderat och uppskrivet på listan.

Idag kom turen till pysselsakerna. Därför har jag i ett flertal timmar suttit i ett myller av saker och räknat papper, pennor, stämplar, craft punchar, tejp, band, blommor, stickers, saxar och annat.



Jag har även lyckats lägga bort min bästa linjal som inte verkar finnas någonstanns i hela lägenheten. Ibland vore det skönt om man kunde ropa på sina saker och genast få svar.

Gårdagen bjöd på ett fantastiskt soligt väder och på en promenad längs kanalen med Janet.



Målet var en liten "butik" längs kanalen som främst säljer insatser i bambu som man använder när man ångkokar maten, men även korgar, stegar och stolar.



Den yngsta delägaren var skapligt skeptisk till oss och höll sig på avstånd.



Jag har tidigare varit ute efter en stege i bambu, men beslutade mig istället för att ta två korgar. Man kan nämligen inte ha för många korgar.



Janet köpte en stege som de sedan kapade till två.

Seoul hade lite av den känslan vi fann i Tokyo, fast att det var billigare. Staden bjöd på en kyligt men soligt väder, perfekt för att vandra omkring i. Tunnelbanan var användarvänlig och det gick att ta sig i stort sett överallt i staden.

Vi bodde cirka tre minuter från Namdaemun market som var ett stort område med små butiker/stånd. Fokus låg på kläder, men det gick att finna det mesta här. Jag köpte några (läs: ganska många) stämplar till min pysselsamling, för lite mindre än i Sverige.

Efter marknaden låg ett område med massa affärer, mestadels kedjor som t.ex. H&M, Uniqlo, Forever 21, BodyShop osv. Hittade även en butik som hette Åland, där man kunde köpa second hand, nyproducerat, saker med svenska på. Där inhandlades det en ryggsäck i canvas.

 

Det kändes uppstyrt i trafiken. Det var markerat på vägen vart man skulle gå och det var inga tutor som ljöd i ett.

 

Trots att det blev en hel del tunnelbaneåkande blev det också en hel del vardagsmotion. Detta för att det var låånga trappor till varje station, bara få hade rulltrappa. Det var inga fem-stegs-trappor här inte, ju längre desto bättre. Folkhälsoplanerarna lär ha haft ett finger med i spelet, kanske något att införa i Sverige också?

Vi åkte till området Itaewon och flanerade bland gator fyllda med antikviteter och kläder i stora storlekar. För precis som i många andra asiatiska länder var invånarna inte särskilt långa eller med särskilt mycket fett på kroppen. Stadsdelen är så att säga anpassad för västerlänningar.

Dongdaemun market besöktes också. Där var det kläder kläder kläder. Det fanns både återförsäljare och grossistliknande ställen. Området var gigantiskt. Det fanns även lite annat att shoppa loss bland. Till min pysselsamling inhandlades det lite till. Vi hamnade i en butik som hade grejer till kalas. Det var nästan att det följde med ett gäng papptallrikar, girlanger, ballonger, figurer att dekorera med osv osv när vi gick ut. Men vi sansade oss och gick vidare.

Vi hamnade i en knasig galleria eller vad man ska kalla det det. Där fanns ett 10 våningars varuhus, en isrink, ett hotell, en bio, ett inomhusnöjesfält och en linbana uppe i taket.

Vi hade två tråkiga matincidenter. Då vi minst behövde dem. Av någon anledning när vi är ute på äventyr väntar vi in i det sista innan vi letar efter någonstanns att äta. Detta resulterar i att vi båda blir på ett inte så trevligt humör. Första var när vi gått omkring och kikat i ett område och sedan skulle åka vidare. Vi blev hungriga och letade efter någonstanns att äta. Vi hittade till slut ett ställe som serverade pasta. När maten kom in var den så stark att Hannes inte kunde äta den. Nästa var när vi var på Dongdaemun market, där såg vi inte till något alls, inte ens någon som sålde ångade bullar längs vägen. Till slut nere i källaren i ett av husen hittade vi ett litet krypin där de sålde nudlar på burk. Toppen! De gjorde i ordning nudlarna till oss och allt var frid och fröjd tills vi smakade på det, det var så jäkla starkt att det inte var en omöjlighet att tända ljus med andedräkten.

Vi hade en väldigt bra helg och shoppingen blev inte så galen alls, inte för att det inte fanns möjligheter, utan kanske för att det någonstanns i bakhuvudet viskades att det skulle få plats i väskorna hem till Sverige.

På torsdag är det fyra, FYRA veckor kvar i Kinaland. Helt plötsligt känner jag att det finns så många platser jag inte besökt, och det är sant. MEN jag har också hunnit se så många platser, både här i Kina och i Asien. Men än finns det tid att upptäcka.



På torsdag morgon flyger vi till Seoul i Sydkorea för en weekend. 19e mars åker vi till sydvästra Kina, till provinserna Yunnan och Guangxi.

Av min vän Jessica fick jag en kalender med 1000 platser i världen att besöka innan man dör, i den finns Dali i Yunnan-provinsen. Jag tar denna kalender på ganska stort allvar, och nu när vi är så nära är Dali ett måste.

OK. På grund av värderingen, var jag liksom tvungen att räkna väskorna i hushållet. Just nu ligger 25 väskor nedpackade och fyra (4) är kvar uppe. Sen tillkommer ryggsäckar, resväskor och datorväskor.



När vi kom hit hade jag fem (5) och Hannes två (2). Nu har jag 22 och Hannes sju (7).

Även om jag mentalt försökt förberett mig en tid nu, har det dröjt till nu innan jag verkligen börjat förstå att vi ska snart ska flytta.

Efter ett flertal skräckhistorier om flytthjälp i Kina (bl.a. innehållande cyklar direkt på vita soffor) har vi börjat packa ner saker i lådor. Vi kommer att vara borta en del fram till den 16e, så det är ganska skönt att påbörja det hela nu. I "presentrummet" har vi ställt in det som ska packas i flygfrakten och nu när sakerna gås igenom, skrivs upp och packas, hittar vi saker som vi glömt att vi köpt, även om vi kommer ihåg det mesta.

Det har handlats te-kannor, muggar och glas. Jag har en viss dragning till dessa ting. Det fanns även boxar, väggprydnader och lite annat smått och gott. Idag packade jag  även ihop mina juveler (örhängen), utan att räkna dem. Snart ska jag packa mina andra juveler, väskorna, kanske också utan att räkna.