Seoul
Seoul hade lite av den känslan vi fann i Tokyo, fast att det var billigare. Staden bjöd på en kyligt men soligt väder, perfekt för att vandra omkring i. Tunnelbanan var användarvänlig och det gick att ta sig i stort sett överallt i staden.
Vi bodde cirka tre minuter från Namdaemun market som var ett stort område med små butiker/stånd. Fokus låg på kläder, men det gick att finna det mesta här. Jag köpte några (läs: ganska många) stämplar till min pysselsamling, för lite mindre än i Sverige.
Efter marknaden låg ett område med massa affärer, mestadels kedjor som t.ex. H&M, Uniqlo, Forever 21, BodyShop osv. Hittade även en butik som hette Åland, där man kunde köpa second hand, nyproducerat, saker med svenska på. Där inhandlades det en ryggsäck i canvas.
Det kändes uppstyrt i trafiken. Det var markerat på vägen vart man skulle gå och det var inga tutor som ljöd i ett.
Trots att det blev en hel del tunnelbaneåkande blev det också en hel del vardagsmotion. Detta för att det var låånga trappor till varje station, bara få hade rulltrappa. Det var inga fem-stegs-trappor här inte, ju längre desto bättre. Folkhälsoplanerarna lär ha haft ett finger med i spelet, kanske något att införa i Sverige också?
Vi åkte till området Itaewon och flanerade bland gator fyllda med antikviteter och kläder i stora storlekar. För precis som i många andra asiatiska länder var invånarna inte särskilt långa eller med särskilt mycket fett på kroppen. Stadsdelen är så att säga anpassad för västerlänningar.
Dongdaemun market besöktes också. Där var det kläder kläder kläder. Det fanns både återförsäljare och grossistliknande ställen. Området var gigantiskt. Det fanns även lite annat att shoppa loss bland. Till min pysselsamling inhandlades det lite till. Vi hamnade i en butik som hade grejer till kalas. Det var nästan att det följde med ett gäng papptallrikar, girlanger, ballonger, figurer att dekorera med osv osv när vi gick ut. Men vi sansade oss och gick vidare.
Vi hamnade i en knasig galleria eller vad man ska kalla det det. Där fanns ett 10 våningars varuhus, en isrink, ett hotell, en bio, ett inomhusnöjesfält och en linbana uppe i taket.
Vi hade två tråkiga matincidenter. Då vi minst behövde dem. Av någon anledning när vi är ute på äventyr väntar vi in i det sista innan vi letar efter någonstanns att äta. Detta resulterar i att vi båda blir på ett inte så trevligt humör. Första var när vi gått omkring och kikat i ett område och sedan skulle åka vidare. Vi blev hungriga och letade efter någonstanns att äta. Vi hittade till slut ett ställe som serverade pasta. När maten kom in var den så stark att Hannes inte kunde äta den. Nästa var när vi var på Dongdaemun market, där såg vi inte till något alls, inte ens någon som sålde ångade bullar längs vägen. Till slut nere i källaren i ett av husen hittade vi ett litet krypin där de sålde nudlar på burk. Toppen! De gjorde i ordning nudlarna till oss och allt var frid och fröjd tills vi smakade på det, det var så jäkla starkt att det inte var en omöjlighet att tända ljus med andedräkten.
Vi hade en väldigt bra helg och shoppingen blev inte så galen alls, inte för att det inte fanns möjligheter, utan kanske för att det någonstanns i bakhuvudet viskades att det skulle få plats i väskorna hem till Sverige.
