Bil, hus, barn

Att vara förälder är väl aldrig helt enkelt. Det är oro för barnen, ”rätt” uppfostran, värderingar som förs vidare bland mycket annat.

 

I Kinaland verkar det som att man helt och fullt lever för sina barn. Barnen ser det som föräldrarnas plikt att det finns lagad mat på bordet, tvätten blir tvättad, huset blir städat, att det finns en bil i julklappen och ett hus i födelsedagspaketet.

 

Genom livet följer skuggan av press, en press att lyckas. Först går man i skolan där föräldrarna lägger ut stora summor pengar, viss föräldrar slutar sina jobb för att hjälpa barnen med skolan. Vissa skolor erbjuder lördagsklasser, och kön är lång för att få komma med. Måndag till fredag går tolvåringarna i skolan mellan ca 7.00- 16.30. Konkurrensen är stor, varje år tar cirka 6 miljoner examen från universitetet.  Jag skulle tro att stressen för hus-bil-barn startar innan dess. Har killarna varken bil eller hus när det är dags att seriöst börja dejta ser framtiden inte särskilt ljus ut. Ingen vill gifta bort sin dotter till någon som inte kan ta hand om henne. Huspriserna stiger dessutom just nu i en nästan okontrollerbar hastighet och för en förstegångsköpare krävs en insats på 30 % , är man andragångsköpare är det 60 % som gäller. Även om många fortfarande vill ha söner är det de som verkar få dra det ekonomiskt något tyngre lasset, det är de som skall förse sin son med bil och hus. När barnbarnet sedan kommer är det dags att gå i pension och på heltid vara barnvakt.

 

Det kan verka knepigt och till stora delar tycker nog jag också det, men det hela gör också på något sätt att man inte tappar banden till familjen, som vi i Sverige gör i många fall. Genom att farfar/morfar passar barnen blir kontakten dem emellan stark, gammelföräldrarna blir ingen man måste åka till två gånger om året, då det är födelsedagsfirande. Att vara en del av kollektivet har klart fördelar, precis som det starka individualistiska.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0