Fyra veckor kvar
det är allt vi har. Eller det är snarare fyra veckor och en dag kvar (men hey, vem räknar?) till vi sitter på planet som ska ta oss till Sverige. 17 december på förmiddagen lyfter vi och landar x antal timmar senare i Stockholm. Det är med blandade känslor som det närmar sig. Det ska bli roligt att träffa alla som man inte träffat på nästan ett år och det ska bli trevligt att kunna prata med människor utan den språkliga barriären, men det känns samtidigt konstigt, nästan lite läskigt. Tänk om vi inte tycker om Sverige längre? Tänk om vi saknar allt oljud, alla människor och alla avgaser så mycket att vi redan på flygplatsen vill vända tillbaka. Tänk om vi glorifierat Sverige så pass mycket att besvikelsen kommer som ett slag i ansiktet när vi inser att alla svenskar inte är trevliga, att allt inte är lätt i Sverige, att... att... att...
obligatorisk kinapose
Man hinner vänja sig vid många saker på förvånansvärt kort tid och under dessa månader här har vi vant oss vid mycket och ser det mer eller mindre som väldigt naturligt. Det som förut var konstigt känns inte konstigt längre. En sak jag dock aldrig kommer vänja mig vid är när man stoppar sina händer (som varit gud vet var) i riset som är på lösvikt och sedan smakar lite på det eller endast nöjer sig med att lukta och sedan vänder på handen så att allt ris åker tillbaka ner i lådan, eller när man låter sina barn leka i samma rislåda. Det är inte okej.
Nåja, det finns bra saker med Kinaland och det finns bra saker med Sverige. Precis som det finns sämre saker med de båda länderna. Man kan tycka om båda. Det hela löser sig, inga problem.
En sak som just nu är mycket bra med Kinaland och då framförallt Wuxi är att vi har 17 grader och sol (bakom diset)
obligatorisk kinapose
Man hinner vänja sig vid många saker på förvånansvärt kort tid och under dessa månader här har vi vant oss vid mycket och ser det mer eller mindre som väldigt naturligt. Det som förut var konstigt känns inte konstigt längre. En sak jag dock aldrig kommer vänja mig vid är när man stoppar sina händer (som varit gud vet var) i riset som är på lösvikt och sedan smakar lite på det eller endast nöjer sig med att lukta och sedan vänder på handen så att allt ris åker tillbaka ner i lådan, eller när man låter sina barn leka i samma rislåda. Det är inte okej.
Nåja, det finns bra saker med Kinaland och det finns bra saker med Sverige. Precis som det finns sämre saker med de båda länderna. Man kan tycka om båda. Det hela löser sig, inga problem.
En sak som just nu är mycket bra med Kinaland och då framförallt Wuxi är att vi har 17 grader och sol (bakom diset)
Kommentarer
Trackback
