Beijing
Kl 21.45 i tisdags gick vi på tåget som skulle ta oss till Beijing. Att resa i ekonomiklass var inte så spännande som man skulle kunna tro. Det var precis som att resa i ekonomiklass på de vanliga tågen Wuxi-Shanghai. Man satt tre eller två i bredd. Jag hamnade i mitten av en trea och Angelica i en tvåa längre fram i vagnen. Resan gick bra, men det blev inte särskilt mycket sömn. Hamnade framför en man som snarkade och vars snarkningar lät som en midre såg, som skar genom mina öronproppar. 4.30 somnade jag och 6.30 tändes vagnen upp och förberedelser för att stanna i Beijing var i full gång. Resans totala längd var 10 timmar och hastigheten på tåget var mellan 130 och 200 km/h
Vi tog oss från tågstationen till vårt hostell via tunnelbanan. Jag har aldrig hamnat i rusningstrafiken i tunnelbanan förrut och planerar att inte göra det igen. Det var galet mycket människor och det fanns personal på hållplatserna som hjälpte till att knuffa och pressa in människor på vagnarna. Efter två byten var vi äntligen framme. Vi checkade in och gick in i vårt rum som vi delade med fyra andra personer och somnade.
På eftermiddagen åkte vi till himmelska fridens torg, sen vidare till Beihai park nordväst om förbjudna staden och avslutade med nattmarknad, där delikatesserna skorpion, larver, testiklar av olika slag, bläckfiskar och diverse annat dukades upp. Då minneskortet till kameran beslutade sig för att sluta fungera finns tyvärr inget bildbevis på Angelica när hon festade loss på orm och skorpion, eller på något annat som vi gjorde under dagen.
Torsdagen ägnades åt lite småfix och allmänt strosande och avslutades med nattåg tillbaka till Shanghai för min del. Jag beslutade mig för att ta soft sleeper, trots att den är nästan dubbelt så dyr som ekonomi (655 RMB vs 327 RMB) Soft är inte något ord jag skulle välja för att beskriva det man fick, men att använda sig av "slaf som är påminner om en parkbänk" är nog för långt och får inte plats på biljetten. Men det var rent och det fanns kudde (som var fylld med frön), täcke, te-termos och tofflor.
Jag hamnade i samma kupé som tre manliga kineser. De var nyfikna på mig och frågade massa saker och bjöd mig på solrosfrön som smakade te. Som tur var kunde den yngsta engelska, annars hade konversationen kunnat bli lite enformig, då det inte tog särskilt lång tid innan jag sagt allt jag kan på kinesiska. De frågade mycket om Hannes och om han var chef, var vi bodde, om det var fint i Sverige m.m. Resan ner var behagligare än resan upp, men bjöd inte heller den på särskilt mycket sömn.
För att komma hem fick jag byta tåg i Shanghai på stationen HongQiao (som enligt tågtidningen är världens största tågstation.) 
