LYCKHOLMS

Att korsa gatorna här är inte alltid att leka med. Det är bilar överallt och den där luckan mellan bilarna låter vänta på sig. Finns det inga övergångsställen med trafikljus kan man bli stående en hel kväll. Här är första steget att utvecklas och slänga sig ut i trafiken.


En kväll förra veckan stod jag och Hannes och väntade på att det skulle bli en lucka mellan bilarna för att kunna korsa en gata, men den kom aldrig. Medan vi stod där såg vi flera personer korsa den och vi insåg att det aldrig skulle bli någon lucka. Vi tog steget ut i trafiken och stod där mitt i gatan med bilar passerande från båda håll. Efter att ha stått där i vad som kändes i flera timmar tog vi oss över till andra sidan, för att nästan bli påkörda av en cyklist. Vi har sedan dess börjat använda oss av kineser som korsar gatan. Håller oss nära dem, låt oss säga fem (5) centimeter, följer livrädda efter dem och börjar inte andas igen förrän vi är trygga på andra sidan. Det är väldigt fascinerande att se hur kineserna vant och utan att röra en min står mitt i gatan med endast några centimeter till godo till bilarna som kör i båda riktningarna. Det händer även att de står mellan två (2) lastbilar.

När jag är ute på dagarna väljer jag de bevakade övergångsställena framför de obevakade, skyndar mig över och håller mig till kanten på trottoaren. Om några månader kommer jag att ha vant mig vid trafiken och stå mellan två (2) lastbilar och se oberörd ut.


Källa:freedigitalphotos



//LL