Om att vara en expat
Eller kanske snarare ”om att vara en medföljande”
Innan vi åkte och under tiden vi har varit här har jag och Hannes flera gånger fått höra att vi är modiga och hur häftigt det är att åka till KINA. När jag väl är här och har kommit in i en vardag tycker jag inte att det är så annorlunda. Visst skiljer det sig åt, det går inte att säga något om, men det finns också många likheter. När jag tänkte på Kina innan vi åkte hit föreställde jag mig ett outvecklat land med varken tåg, bilar och vägar. När jag kom hit till Jiangsuprovinsen upptäckte jag motsatsen. Det finns mängder med bilar och infrastrukturen ok. Sen hur det är utanför ”vår” provins vet jag ju såklart inte.
De stora skillnaderna jämfört Wuxi mot Sverige är såklart språket och företagskulturen, men den senare har inte jag så stor inblick i. Nästa enligt mig stora skillnad är maten. Maten har varit bland det svåraste sen vi kom hit. Det har tagit mycket energi att hitta, testa och att laga och därmed blivit en central del i vårt anpassningsarbete här. Förutom språket, maten och trafiken finns det en hel del likheter.
Hade det inte varit för alla tusentals kineser på gatan skulle jag ibland kunna glömma att vi är i Kina.
