LYCKHOLMS

Det är inte allt för läge sedan vi fattade beslutet att resa till Kina. Men inte för att en kort visit eller en längre semester, utan för att bo och leva i ett land vi aldrig tidigare besökt.

Tiden har sedan dess bokstavligen flugit förbi medan vi ägnat oss åt att fylla i blanketter, packa kartonger, avsluta tidningsprenumerationer och säga upp lägenhetskontrakt.

Med tio dagar kvar i Sverige är kalendern fulltecknad inte bara av fortsatt packning och lägenhetsfix utan också av avskedträffar med släkt och vänner. Det är många som vill träffa oss innan vi åker och ibland känns det som om de tror att vi aldrig kommer komma hem igen.

-- Ni måste förstå att vi gamlingar tycker att Kina är så långt borta, på andra sidan jordklotet! sa farmor Ruth. Och det har hon förstås rätt i.

Just nu står det stora landet i öst stilla. Kineserna tillbringar nyåret hemma med familjen och planeringen av vår flytt har tagit en paus. Arbetet med att få vårt nya lägenhetskontrakt påskrivet ligger på is, men förhoppningsvis hinner det ordna sig lagom tills vi anländer till Wuxi.

Om tio dagar är vi utlänningar i ett land där vi varken kan läsa, skriva eller förstå vad människor runt omkring oss säger. Vi kommer att befinna oss i ett land där fredagsfika, ärtsoppa och pannkakor på torsdagar och köttbullar med lingonsylt någon gång i bland inte är en självklarhet.

Men jag gissar att det är en del av äventyret.

//H