LYCKHOLMS

Fapiao är det kinesiska ordet för kvitto. I Kina är kvitto inte riktigt samma sak som i Sverige, det visar i stort sett bara för hur mycket man har köpt och att butiken, restaurangen eller vem det nu är som ger dig kvittot betalar skatt.

 

Ute på gatorna ser man med jämna mellanrum klistermärken med tecken samt mobilnummer, vissa är bortskrapade och vissa är nya. Dessa klisterlappar fungerar som en reklam, en reklam för sådant man inte får sälja, t.ex. fake fapiao. Företag som inte är registrerade och inte betalar skatt kan köpa dessa fapiaos för en betydligt mindre summa än skatten de skulle behöva betala.

 

För att få så många företag som möjligt att betala skatt har regeringen infört ett lotteri i dessa kvitton där man som kund kan skrapa fram en vinst, detta för att få fler människor att be om kvitton.

Att vara förälder är väl aldrig helt enkelt. Det är oro för barnen, ”rätt” uppfostran, värderingar som förs vidare bland mycket annat.

 

I Kinaland verkar det som att man helt och fullt lever för sina barn. Barnen ser det som föräldrarnas plikt att det finns lagad mat på bordet, tvätten blir tvättad, huset blir städat, att det finns en bil i julklappen och ett hus i födelsedagspaketet.

 

Genom livet följer skuggan av press, en press att lyckas. Först går man i skolan där föräldrarna lägger ut stora summor pengar, viss föräldrar slutar sina jobb för att hjälpa barnen med skolan. Vissa skolor erbjuder lördagsklasser, och kön är lång för att få komma med. Måndag till fredag går tolvåringarna i skolan mellan ca 7.00- 16.30. Konkurrensen är stor, varje år tar cirka 6 miljoner examen från universitetet.  Jag skulle tro att stressen för hus-bil-barn startar innan dess. Har killarna varken bil eller hus när det är dags att seriöst börja dejta ser framtiden inte särskilt ljus ut. Ingen vill gifta bort sin dotter till någon som inte kan ta hand om henne. Huspriserna stiger dessutom just nu i en nästan okontrollerbar hastighet och för en förstegångsköpare krävs en insats på 30 % , är man andragångsköpare är det 60 % som gäller. Även om många fortfarande vill ha söner är det de som verkar få dra det ekonomiskt något tyngre lasset, det är de som skall förse sin son med bil och hus. När barnbarnet sedan kommer är det dags att gå i pension och på heltid vara barnvakt.

 

Det kan verka knepigt och till stora delar tycker nog jag också det, men det hela gör också på något sätt att man inte tappar banden till familjen, som vi i Sverige gör i många fall. Genom att farfar/morfar passar barnen blir kontakten dem emellan stark, gammelföräldrarna blir ingen man måste åka till två gånger om året, då det är födelsedagsfirande. Att vara en del av kollektivet har klart fördelar, precis som det starka individualistiska.

 

Idag har vi varit hemma i Sverige i exakt två veckor. Två veckor som sprungit iväg.

Vi bor i en tillfällig lägenhet i Västerås och den 2a maj flyttar vi till vår "riktiga" lägenhet, även den i Västerås. Många frågar "Ja men hur känns det att vara hemma nu då?". Det är faktiskt inte helt enkelt att svara på den frågan. Det har det än så länge inte funnits tid att koppla av och tänka efter. Det har varit jobb, kalas, umgänge med vänner och familj m.m. Än så länge känns det som att vi skulle kunna vara på semester (bortsett från jobbet), jag tror att om några veckor, att vi då kommer att förstå att vi inte ska åka tillbaka snart, att vi inte längre bor i Wuxi.

Torsdag klockan 17 en timme försenade klev vi ut ur planet. Lite lätt trötta gick vi för att hämta upp vårt bagage. Vi hade fem incheckade väskor som alla var fyllda till max. En väska kom, sen den andra, den tredje, den fjärde, men vart var den femte? Den femte väskan med i storts sett alla Hannes kläder. Vi väntade och väntade, men när bandet slutade rulla och luckan stängdes kände vi att det kanske var dags att gå till disken och fråga efter den. Vi lämnade telefonnummer och gick lite uppgivna mot ankomsthallen för att sedan ta bussen till Västerås.

Där stod Hannes föräldrar och några vänner med ballonger, tutor, skyltar, glas med dryck, svenska flaggor, hurrarop och kramar och semlor!

Det var en välkomnande det och vi blev jätteglada

Nu är vi lite lätt inne i Kinatid och vaknar 5 på morgonen, men det är ändå bättre än 2 eller 3.